Så här är det, Mellan ska byta skola till hösten och vi var där på besök för ett tag sedan. Rektorn gick igenom både det ena och det andra och både sonen och hans föräldrar lyssnade uppmärksamt samt ställde intelligenta frågor ända till dess samtalet kom in på idrotten. Dessa lektioner utövas en bit bort och till och från dem är enda gången sjätteklassarna får lämna skolområdet. Medan rektorn fortsatte tala om idrottens upplägg hade modern helt tappat fokus. Istället för att fortsätta lyssna på inslaget sätt satt jag mycket förnöjd och tänkte på
En krämbulle!!!
Det är nämligen som så att på den vägen, mellan skolan och idrotten, passerar sonen ett konditori och tänk så bra när han annars inte får lämna skolområdet, då kan han ju köpa sig en krämbulle på väg ifrån idrotten. Min son som inte ens tycker om sötsaker!
Det var första signalen på att jag nog har en fixering. Den andra kom i söndsgs. Ungefär halvvägs in i Gudstjänsten, som var både bra och lättlyssnad, kommer jag på mig själv med att sitta och drömma om
Resterna av Påskaftonens tårta!
Återigen var mina tankar helt uppslukade av ett bakverk och jag fick tvinga tillbaka koncentrationen dit där den borde vara.
Då jag nu har insett mina brister tog jag itu med dem ifrån motsatt håll redan på morgonen denna dag. Min kära vän och jag bestämde träff direkt efter frukost i Stadsträdgården för en härlig promenad längs med ån i solen. Därefter styrde vi stadigt stegen mot ett konditori för att råda bot på begären direkt.
Inmundigandet av en Napoleonbakelse på tidig förmiddag har fått mig att fokusera rätt hela återstoden av dagen så nu har jag kanske hittat lösningen. Helt enkelt att ge efter. Vi får väl se hur det går med det nu när vardagen åter sätter in.
Tur det inte är värre saker än fika :)
SvaraRadera