fredag 17 januari 2014

Inte alltid som man tänkt



Det blev fullkomlig kraschlandning rakt innanför dörren idag. En helt orkeslös familj utan minsta lilla kraft kvar att göra i princip något med. När posten var hämtad och maten inburen och uppackade hamnade vi utmattade runt köksbordet, och där blev vi sittande.

Den planerade maten blev det inget med. Istället tog Mellan sina sista krafter, gick ut till förrådet och genomsökte den frys som där står. Han kom åter med sin fångst, äppelmos, som modern med sina sista krafter tinade i micron. Fadern å sin sida hittade en påse med julköttbullar i kökets frys som han med sina sista krafter varsamt tinade/stekte på. De är nämligen av det mjukare slaget, obehagliga emot tänderna enligt Yngste, och kräver ett visst mått av varsamhet för att bestå i sin någorlunda runda form. Yngste använde sina sista krafter till att duka.

Så hade vi då, med våra sista samlade krafter lyckats få ihop en ganska trevlig, om än inte gastronomiskt avancerad, aftonvard. Med lite bröd och mjölk samt en mängd stearinljus blev det riktigt mysigt. Efterrätten bestod av en helt underbar Uppländsk blåmögelost, som bara låg i kylen och väntade, till den fikonmarmelad och goda små knäckebrödskex. Skafferiets sista julmust försvann den med.

Det blev så mycket bättre än jag befarade där vid kraschen strax innanför ytterdörren. 

4 kommentarer:

  1. Det kallar jag att göra det bästa av en totalkrasch!:)

    SvaraRadera
  2. Fredagkvällar - kraschernas storhetstid! Och ni lyckades ju skrapa ihop en ordentlig måltid av det ni hade, stor eloge till er!
    Kram Maja!

    SvaraRadera
  3. En lyckad kraschlandning med andra ord. Men med duktiga piloter och flygvärdinna bör det inte vara några problem. Kram

    SvaraRadera
  4. Haha, ja ibland får man skrapa ihop krafter som man inte tror man har :)

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!