onsdag 31 juli 2013

Ro för själen

Att vara i en stuga där vägens och vikens ändar möts. Där ingen el och inget vatten finns och därmed inga bakgrundsljud. Att koka sitt morgonkaffe på vedspisen och avnjuta det långsamt. Att se barnen läsa, bada och spela spel, allt i ett omedvetet lugnare tempo, helt utan alla skärmar. Att se maken guppa i ekan med ett metspö i hand försjunken i samtal med en son.

Allt det är frid och ro för själen!

lördag 27 juli 2013

Huvudstupa

Jag tror att Björktrastar har lägre IQ än fåglar generellt. Eller så har de dålig syn, varierad flygförmåga alternativt stor tro på att klara sig här i livet, även igenom fönsterglas. I vilket fall så får vi varje sommar ta reda på minst ett tiotal döda Björktrastar som ligger nedanför våra fönster. Det väcker således inte någon större uppmärksamhet längre att finna en död Björktrast utan det bemöts snarare med en lite trött suck.


Igår var det dock en stackare som rönte lite extra uppståndelse. Den måste ha flugit in i rutan för att sedan gjort helt om och landat huvudstupa i min zinkhink med pelargoner som står på farstubron. Det såg allt lite makabert dråpligt ut. Tala om kraschlandning!

tisdag 23 juli 2013

Tupplur för tre


Vi for hem en stund idag, mitt på dagen, maken, Yngste och jag. 
Sängen lockade och vi gick och lade oss en stund på den för att vila och tänk vi slocknade.
En tupplur för tre helt oförhappandes, när hände det senast?

måndag 22 juli 2013

Mansbukett

Denna vecka är det konferens i vår kyrka, faktiskt årets största händelse i församlingen. Det innebär att ca 15-20000 människor samlas för att tillsammans prisa Jesus, lyssna till undervisning, fika, åka karusell, hoppa hoppborg, träffa nya och gamla vänner och bekantar och mycket mer.

För oss innebär det långa roliga dagar. Med systerbarnen här så täcker vi in alla kategorier ifrån små barn, mellanstora barn och ungdomar till vuxna, detta får som resultat att någon har aktiviteter precis hela dagen. Och jag står i ett cafeteriatält och försöker förse människor med mat under dagarna. 

På grund av detta så kommer antagligen inte blogginläggen bli så bildtäta dessa dagar eftersom jag inte springer omkring med kameran som annars. Men jag har tagit bilder på min vackra familj, tänk vilken lyx att vara omgiven av så många stiliga män, eller mannagryn en del av dem. 
En riktig kärleksbukett!





Jag tycker de är finast i världen!

söndag 21 juli 2013

Våfflor i natten

Tidigt, tidigt igår morse kom Yngste nedskuttande för trappan, in i vårt rum och ned emellan maken och mig. Han lirkade in sin fortfarande runda arm under min nacke och virade den andra om mina axlar, lade sin kind emot min och sade med sin allra lenaste röst:
"Mamma, kan vi äta våfflor någon gång? Snart!"
"Mmmm" fick han till svar.

Det är lite av ett mysterium för mig hur just våfflor kan vara det första man tänker på när morgonen randas, men det är inte allt man begriper här i världen. Och något skall jag väl ha att grubbla över även fortsättningsvis.

Min ambition var verkligen att få till dessa våfflor under dagen, även sedan huvudet vaknat och därmed klarnat. Läget var nämligen sådant att i kylskåpet befann sig två öppnade paket med sur grädde. Och vad lämpar sig då bättre än att göra just våfflor?!

Dock rann timmarna förbi alltför snabbt och vi hade mycket för oss, tvätt som skulle tvättas, hängas och vikas, böcker som skulle läsas, flottar som skulle byggas, spel som skulle spelas och goda vänner att umgås med, så det blev inga våfflor igår. 


Denna dagen som idag är fortsatte i samma stil men då vi brottats färdigt med hallonbuskarna, det blir så välsignat med hallon i år, så tyckte jag ändå att det var dags att uppfylla mitt löfte den sena timman till trots.


Familjen fick i uppgift att göra mysigt ute på gräsmattan och jag gräddade våfflor för glatta livet för att så servera dem strax efter tio på aftonen.


Det är allt bra mysigt med dessa härliga sommarnätter. Lite ljumsvala och i sällskap med den härligaste av familjer som ligger där utspridda på filtar, fårskinn och gamla överkast, pratandes och skrattandes, visandes klipp på sina telefoner och spelandes Uno i den månklara skymningen.


De lät sig väl smaka av våffelhögen. Det märks i sanning att mina gossar blir större i maten, i synnerhet när det bjuds något de verkligen gillar.


När magarna var mätta hamnade vi i horisontalt läge, en efter en, Igelkotten kom och ville smaka och vi såg de första fladdermössen för i år pila strax ovanför våra huvuden. Och vi fick vara där tillsammans medan världen runt omkring stillnade alltmer.


Även vissa av oss stillnade alltmer. 
Våffelhistorien fick således både sin början och sitt slut med Yngste i min famn.


fredag 19 juli 2013

Bilutflykt och Drömkök

Jag tror att jag har funnit mitt drömkök!


Tänk att ha sisådär en 5 meter vedspis att laga mat på! 
Med flera ugnar och vackra kopparkittlar.


Det vore väl lite av en dröm med ett stadigt bakbord med och tillhörande rejäl låda för diverse mått och formar.


Köket hade även en glassmaskin helt och totalt oberoende av om det fanns elektricitet eller ej.


Det finns dock ett krux i kråksången och det är att hela härligheten är en del av Lövstabruk. En gång i tiden Europas största  järnbruk, med stångjärn av bästa kvalité, fristad för calvinister, ett samhälle på flera tusen, vid sidan om det vanliga samhället, med skola för alla barn, fattiga som rika, flickor som pojkar, redan på 1600-talet. Men naturligtvis fullt av slit för människorna som arbetade i smedjorna, de som blev änkor och fick flytta till änkehuset, de som fick bära in all ved till de vackra vedspisarna, polera kopparn och veva glassmaskinen för herrskapets gäster. 

Dit for vi idag, denna lite svalare sommardag, för att vi så länge tänkt att det vore värt ett besök men vi inte tidigare tagit oss iväg.

Vi samtalade om detta, vid lunchen på brukets värdshus, om att vi kan drömma och fantisera om att få leva ett sådant tjusigt liv som levts i dylika herresäten men att den livsstilen i princip bygger på att det finns andra människor som får slita väldigt mycket för väldigt liten ersättning. Eller som Mellan sa, att man är så ruskigt rik att man har råd att betala alla som jobbar en bra lön. Vi har dock inte funderat färdigt omkring huruvida det senare är möjligt.


Herrgårdsvisningen var delvis dramatiserad vilket var lite roligt. Pojkarna är intresserade av historia och jag tycker de är duktiga på att placera in händelser i någorlunda rätt tid och med rätt samtida personer. Nu handlade mycket om 1700-tal och Linné och där har vi ju ett försprång då vi inte bor så långt ifrån hans tillhåll.

Lövstabruk är väl värt ett besök. Där fanns lite av varje så att alla hittar något intressant. Där fanns förutom herrgården med sina vackra miljöer och intressanta historia, mysiga caféer, vi hann besöka båda, Antik och Kuriosabtiker, en hel massa Konsthantverk 


och så Sven Nordquists Barnens Bruk där det gick att sysselsätta alla åldrar.


Således en trevlig utflykt i lugnt tempo i en så pass närhet av vårt hem att vi sällan tar oss tid för att semestra där, all skönhet och historia till trots.


torsdag 18 juli 2013

Somrigt skönt och avslappnat


Här har jag legat nästan hela långa dagen och inte gjort mycket nytta alls faktiskt. Jag har bara haft semester, läst, umgåtts och njutit.


Lite besök har jag haft vid min filt. Både av den enögda igelkotthonan som alltid är hungrig nu när hon diar. Hon får så mycket ägg av oss att hon blivit ganska tam. Dessvärre är hon lite virrig, jag tror på grund av sitt enda öga, så man måste banka i marken för att inte få besök på filten, då vänder hon och lommar iväg åt ett annat håll.


Lilltuppen ville sova i en gran i natt och hur än Äldste försökte tala honom till rätta så var han egensinnig nog att stanna på den platsen. I förmiddags sökte han dock sällskap, innan de andra hönsen kommit ut för dagen.


Det är så mysigt att tillbringa dagen på en filt, jag tror faktiskt att om jag bara skulle få en sommardag skulle den utspela sig på en filt i trädgården med böcker, barn och fika. 
En stund ligger jag och läser alldeles för mig själv, efter ett tag börjar några spela spel bredvid och jag kan ligga och iaktta, njuta och delta lite vid sidan av. Sedan hämtar vi bullar och saft och Stora Emilboken och ligger ganska många på flera filtar runt omkring, myser och lyssnar och dricker jordgubbssaft med stora isklumpar i. Och jag får läsa högt på bredaste småländska och vi får skratta tillsammans vi som vill och de som vill får slumra en stund och vi får alla ha så där somrigt skönt och avslappnat.

onsdag 17 juli 2013

Det glada inlägget om Gröna Lund


Efter födelsedagsfrukost


Paketöppning


Och lite vila


Begav vi oss alltså till Gröna Lund 


För att fira denna stiliga gosse.
Modershjärtat riktigt svämmar över av stolthet att han faktiskt är min. Godhjärtad, påhittig, snäll, busig och alldeles underbar.


Jag tycker så mycket om när vi gör saker ihop, hela familjen, när alla har roligt tillsammans. Det gäller oavsett om vi ligger hemma och latar oss, gräver i landen, gör saft eller roar oss. Jag tror att det knyter värdefulla band och stärker både familjen men även de individer den består av.



Det blev ju sockervadd, stora härliga


och väldigt kladdiga sockervadd. 
Precis som det ska vara.


Och väldigt mycket åkande ägnade vi oss naturligtvis åt. Vi hade en jätterolig dag och den personal som skötte åkattraktionerna var så trevliga så, skojade och pratade med mina gossar, vilket nog är snabbaste sättet att få hög ranking i mina ögon.


Nöjesfältets matutbud har ökat väsentligt till det bättre. Utöver pizza och hamburgare fanns en hel massa andra trevligheter att välja på så som wok, sushi och dumplings till exempel. Stort plus i kanten för det.


Gossarna ville testa sin lycka på hjulen och modern höll emot. Hon är nämligen av den åsikten att vi går på nöjesfält för att åka karuseller, inte för att göra av med ännu mera pengar på en massa spel där man ändå inte vinner. Nu hade dock fadern ridderligt gått efter bilen som stod parkerad på andra sidan Djurgårdsbron, för en summa av 62 kronor för hela dagen istället för 48 kronor i timmen på denna sida Djurgårdsbron, och vi hade en stund till övers. Jag föll för deras tjusiga övertalningskampanj och offrade tvåhundra kronor på något jag egentligen tycker är dumt. 
De vann på båda försöken. 
Gissa om de var nöjda?!


Det var glada gossar som studsade boll i natten på väg att möta fadern.


Glada, nöjda och väldigt trötta.

Det griniga inlägget om GrönaLund

Då det var Äldstes egentliga födelsedag igår så for vi till Gröna Lund för att förnöja oss. Det blev en härlig dag i det stora hela och det kommer jag att skriva ett glatt och trevligt inlägg om strax. Men servicen ifrån den personal som sålde förtäring tarvar sitt eget inlägg. Det blev i det närmaste skrattretande emellanåt.

Vi anlände strax innan tolv på dagen och satte genast åstad med att åka så mycket vi orkade ända tills magarna knorrade, då föll valet på pizza, vilken var helt okej dock i minsta laget för de priserna men smaken var bra. Efter maten önskade föräldrarna kaffe och sönerna önskade att åka fler attraktioner. Föräldrarna gick således om hörnet, vinkade av gossarna och äntrade Ben & Jerry. Nu börjar det grinigt lustiga.

Kön var gigantisk. Överallt informerades vi om hur bra kossorna och hönorna, som bistått med råvaror till glassen, hade det. De fick nämligen friskt vatten! Hör på den! Jag bara undrar vilka hönor och kossor i vårt land får INTE friskt vatten. Till och med om vi letar upp den höna, i produktion, som har det sämst så nog får hon friskt vatten. Detta roade vi oss med att tala om medan kön knappast rörde sig framåt. Den man som stod näst framför oss, med fyra glassugna barn och några ytterligare, icke närvarande att köpa glass till, stod på tårna, redo att förse sin skara med vad de önskade. Han meddelade sak för sak och de fyra barnen agerade skyttlar ut till de väntande. När så de två sista beställningarna skulle iordningställas sa han; Nej, men det var våfflor de ville ha. Varpå den unga manliga expediten i kassan tittar oförstående på honom med våffelstruten i sin hand.

Nu krävs ett litet uppehåll i berättelsen för att beskriva delar av menyn. Där fanns glass i bägare eller våffelstrut, Belgiska våfflor med glass och grädde, Kombo av kaffe och glass i bägare eller våffelstrut, 40:-, Kombo av kaffe med Belgisk våffla med grädde, 49:-, om man ville ha glass till det sistnämnda kostade detta 10:- extra.

Tillbaka till förloppet invid disken. 
Kunden: Vi vill ha våffla. 
Den unga manliga expediten: Det här är ju våffla!
Kunden: Men vi vill ha en sådan våffla. (Pekar)
Expediten: Men, eh, det heter ju BELGISK VÅFFLA ju, det är ju ingen våffla! Det här är en våffla! (På ett sätt som att det vet ju alla, vad är du för pucko?!)
Kunden: Ja men vi vill gärna ha två Kombo med sådana våfflor.
Expediten: Ja, ni sa Kombo. Nästan alla som säger Kombo menar kaffe och glass.
(Nu hade vi kunder i och för sig stått där så länge att man hunnit snappa upp ett och annat men att begära att vi ska veta vad "nästan alla" säger och sedan anpassa vårt sätt att beställa därefter tycker jag är lite väl mycket begärt, men det är ju bara min åsikt.)
Medan expediten pustade och på alla sätt visade att detta var väldigt besvärligt började hans kollega göra i ordning två Belgiska våfflor med grädde och glass. Men nu uppstod nästa bekymmer. De var ju dyrare! Expediten tog, himlandes, betalt ytterligare en gång men lyckades missa en extra kula glass. 10:-
Betänk att vid det här laget var resterande kö tämligen upprörda, på expeditens beteende och icke serviceinriktade sätt, väldigt nära gränsen för vad som kan betecknas som oförskämt. För att inte tala om hur besvärad kunden var samt den väldigt långa väntetiden. Kunden stod där med sina smältande glassar, ytterst tålmodiga, men fikasugna barn och så skall expediten prompt ha honom att betala 10 riksdaler KONTANT, för det är så besvärligt för expediten att ta en så liten summa på kort. Då hördes "Bjud honom på den tian" muttras lite här och var i kön. Men nej, tian skulle håvas in! Kunden grävde i plånbok och ficka och fick så småningom fram 5 kronor. Nu började även vi bakom ilsket gräva i våra fickor för att hjälpa den stackars mannen ut till sin familj så han kunde få äta sitt fika innan det enda som återstod skulle vara välling. Dottern hann dock före med en femma och de fick äntligen komma därifrån.

Kunden därefter skulle bara ha en glass med en kula. Den hade hon fått vänta länge på och hon fick betala 29:- för den inte speciellt stora kulan. Vi konstaterade krasst att glassetablissemanget inte direkt gått under om de efterskänkt en tia tidigare.

Så blev det slutligen vår tur. Jag bestämde mig för att vara lätt högljutt tydlig och stegade fram, hov upp min stämma och deklamerade:
Två styck Kombo vardera med Kaffe och glass
Båda glassarna skall ha vardera en kula Vermonster
Den ena kulan skall ligga i en bägare
Den andra kulan skall ligga i en Våffelstrut.
Båda kaffe skall ha mjölk

Tydligt tyckte jag.
Ändå blev det fel.
Vi fick vardera en kula glass, men båda i bägare.
Vi bad att få det ändrat och fick det, hör och häpna utan några extra kronor emellan.

När så gossarna återkom var det dags för spunnet socker.
Även här en ung expedit men denne var trevlig och lite ny på att få till sockervadden på rätt sätt. Han kämpade tappert på och bad om ursäkt när det blev fel och tvekade inte att göra om. en mycket sympatisk ung man som kanske borde ha fått lite bättre introduktion.

Hans unga kvinnliga kollega däremot, var inte särskilt sympatisk, men väldigt effektiv. Hon langade ut den ena sockervadden efter den andra ur sin lucka. När vår expedit som bäst höll på med vår första, havererade kunden förres Sockervadd helt och hållet. Den liksom släppte pinnen totalt och hamnade som ett gigantiskt armband alternativt bandage runt den lille gossens hela arm. Hans fader försökte efter bästa förmåga lirka loss gossen ur situationen, och sockervadden tillbaka på pinnen på det där vuxliga lite kladdskyende sättet. Bäst som han står där med lätt olycklig min, sticker den kvinnliga, effektiva expediten ut huvudet ur "vår" lucka och häver ur sig på det mest snorkiga sätt: "You´r not supposed to turn it upp side down!"
Som om karln stod och dummade sig och på flit försökte få den där bollen att ramla av pinnen! det var ju precis tvärtom!

När vi fått våra mycket vingliga sockervaddar, var hon ledig i sin lucka och jag kunde inte låta bli att i vänlig ton påpeka situationen som jag sett den.
"Han vände inte sockervadden upp och ned. Den havererade och han försökte bara rädda den så gott det gick."
"Ja, ja, jag bara sa så!"
"Jag  tycker att det var oförskämt när ni säljer saker som inte är som de ska vara och sedan läxar upp kunderna. det är inte vad jag kallar service."

Jag tror att jag utvecklat en allergi emot dålig service och jag reagerar kanske för starkt ibland. Men samtidigt så har jag mer fördragsamhet om det inte kostar så mycket. Min åsikt är nämligen att med ett högre pris ska det följa bättre service. Men som sagt, det är ju bara min åsikt.

Jag lovar, det kom ett inlägg om allt trevligt vi hade också.

Skor med lösta klänningsbekymmer


Om maken hittar de mest bedårande skor till sin hustru i Paris, och hon inte kan låta bli att köpa dem, för de är ju alldeles bedårande och faktiskt inte särskilt dyra, men problemet är att hon inte har något i klädväg som passar till de bedårande skorna.


Då är det ju för bra att Orkanlia finns, där man kan beställa en klänning helt efter sina mått och vilken modell och vilket tyg man önskar. På så vis kan man ju efter ett tag ha en klänning i sina ägor som passar till skorna, så att de inte bara får stå där hemma och vara tjusiga.

(Jag är gladare för klänning och skor än vad bilden visar.)

måndag 15 juli 2013

Jobbsemester

Idag gör jag ett litet avbrott i min semester och jobbar hemifrån.
Vi har fyra rekryteringsannonser ute för tillfället och tre av dem hade sista ansökningsdagen igår.
Det är en positiv sak i mitt jobb, att hitta rätt person och att få anställa människor. Men samma procedur innebär att neka andra och göra dem besvikna.
Till ett av jobben som jag behandlar nu har det kommit in 57 ansökningar varav 35 är bra och 17 riktigt bra. Då blir gallringen svår. 
Och gallra är vad jag gör denna halvsoliga sommardag.

Pojkarna är hos farmor och farfar diag och förlustar sig och maken sitter mitt emot mig och jobbar han med, så jag kan tåflörta lite med honom emellanåt. 
Det livar ändå upp lite i gallringen.

söndag 14 juli 2013

Blommor och sommar, inne och ute


Att kunna plocka in blommor och pynta sitt hem med är verkligen en av sommarens saligheter.


Även att duka fint ute med nyplockade blommor.


Badrummet blir så mycket trevligare med en liten ros på handfatskanten.


En ny tvål och rena lufttorkade handdukar med sollukten kvar i.

lördag 13 juli 2013

14 år


Vår förstfödde blir 14 år på tisdag. Det är för mig en gåta hur tiden kunnat gå så snabbt.
Kalaset hade vi dock denna soliga, varma och härliga lördag. Att ha kalas för Äldste är det absolut bästa sättet att få vackert väder. Inte en gång på dess 14 år har vi fått ställa in, flytta inomhus eller på något annat sätt ändra. 
Det är alltid vackert väder på hans kalasdagar.


De kära släktingarna började anlända vid tvåtiden.


Födelsedagspojken hade beställt smörgåstårta och modern gladde sig i hemlighet åt detta då den så förträffligt går att göra dagen innan vilket skapar lite lugn på själva kalasdagen.


Faktiskt så mycket lugn att tånaglarna hanns med att målas. Lite kladdigt blev det då Äldste, som låg bredvid mig på filten, började fnittra just som tårna var alldeles nymålade.
"Mamma en skalbagge kröp in i din kjol!"
Och mycket riktigt, så var det. Jag fick hoppa runt och skutta en lång stund innan den alldeles säkert bytt tillhåll och i allt skuttandet gjorde gräset en hel massa ränder i mitt nymålade lack och på de omgivande tårna med för den delen.


Presentberget minskar definitivt med åren och kassan får sig ett uppsving istället. Nu sparas det till körkort, traktor eller bil, vi får väl se.


En hel bondestass fick han dock. Han ska ju ner till Småland och jobba två veckor till innan skolan börjar.


Och en mojäng att använda vid tillverkning av gärdesgårdar kan han också räkna som egendom numer.


Trädgården var fylld av prat och glada skratt ifrån fina släktingar.


Farfar hade matchat skjortan så tjusigt med blomstren på bordet.


Lite lekar måste det också vara. Så att maten hinner sjunka ordentligt innan det är dags för tårta.


Det blev Snappa näsduk i kombination med Irländsk julafton.


En lek att delta i med liv och lust


Mormor hejade på ifrån en sten. 
Och för er som undrar, hennes telefon fungerar trots sitt lilla dopp.


Den nygjorda gungan blev snabbt populär! 
Den höll både för två ystra svågrar.


Och för en hel kusinfamilj


Och har man blivit bortpetad ifrån gungan kan man ju alltid fortsätta sysslan i hängmattan.


Tårtan var traditionsenligt Mormors Jordgubbstårta.


Och så lite kakor till det


Gossen blåste alla ljus, även att han fick lite bistånd av den ljumma brisen.


Och så blev han ordentligt hissad innan han fick börja äta.
Men det var kanske det sista året den traditionen kunde upprätthållas, för hissarna orkade inte med fler än fem hissningar denna gång.