tisdag 30 april 2013

Konst

Då dagen lovade regn bestämdes att lämpligt museum skulle besökas. Valet stod mellan Louvren och Mona Lisa som man bör se, eller Marmottan och Monets verk. Louvren fick flest röster.

Vi tråcklade oss in till denna gigantiska byggnad, maken börjar för övrigt anta en parisisk körstil. Han kör på utan att stressa upp sig, hamnar mitt i korsningar utan att svetten längre bryter fram, tutar glatt när andra tutar vare sig det är till honom eller inte samt har utvecklat fickparkerandets konst enormt.

När vi väl kommit till vårt mål fanns dock inga parkeringsplatser så långt ögat kumde nå, i någon riktning. Maken släppte av oss på motsatta sidan an Seine och vi vandrade fascinerade över bron vars räcken var helt täckta med hänglås.

Hänglås med namnen på par som satt dit dem och sedan slängt nyckeln i floden, allt för att bevisa sin eviga samhörighet. Ett brudpar var där på bron och förevigade denna handling. Vackert alltihop tycker jag.

Louvren visade sig dock snöpligt vara stängt. Damen vi frågade förklarade den uppenbara självklarheten för oss att alla museer har stängt på tisdagar. Tja, hos oss är det ju måndagar, någon dag måste de väl ha stängt antar jag. Snopet var det i varje fall. Vi fick istället roa oss med att se på bergsklättrarna som polera glaspyramiderna.

Efter en liten dipp i humöret i kombination med viss rådvillhet googlade vi, mot bättre vetande då alla museer är stängda på tisdagar, Marmottan. Och hör och häpna, det var öppet, även på tisdagar! Det visade sig att det ju var ett litet privat museum, följaktligen helt oväsentligt att nämna för de stora statliga drakarna.

Ett fint besök på detta lilla charmiga museum blev det trots allt. Ett museum som innehåller delar av Monets egen samling samt hans yngste sons hela samling vilken naturligtvis bestod av många Monettavlor. Det var absolut förbjudet att ta kort där men vackert var det! Ni får tro mig på mitt ord.

Eftermiddagen fick fortsätta i konstens spår. Vi styrde kosan mot Montmartre där pojkarna spankulerade runt bland konstnärerna. De hade blivit lovade att få sitt porträtt målat och nu gällde det att välja rätt konstnär. Efter många varv, mycket tänkande och diskuterande valde så Yngste en och Mellan och Äldste en annan. De två stora ville vara på samma bild vilket gick att ordna.

Därefter blev det sittning, länge tyckte Yngste, men de gjorde det bra alla tre trots att det började regna under tiden. Nöjda med resultatet blev de också. Nu ska vi hem och rama in porträtten på världens finaste gossar. Platsen för upphängning, den är redan utsedd och bestämd.

Om jag skulle bo i en stad så är Paris definitivt ett hett alternativ och då gärna i Montemartre. Jag tycker om det stället! Men jag är nog för mycket lantis för en stad, vilken som. Men kanske en liten månad, någon gång i livet.











måndag 29 april 2013

Soligt Paris

Denna morgon blev en lugn och skön morgon. Yngste och make återvände med härlig frukost vilken vi inmundigade i solskenet med våra båda franska balkonger på vid gavel. Egentligen är nog alla slags balkonger franska här men de denna lägenhet har är sådana vi vanligen kallar franska balkonger. Mellan tycker det är urknasigt att ha så små balkonger att absolut inget ryms på dem. Själv tycker jag att de är härliga, i synnerhet i morgonsol.

När vi ätit både länge och väl bar det av till Eiffeltornet. Det var rejäla köer men långt ifrån så illa som det kan vara. Dock krävdes det e n stor portion tålamod och det kan i vissa fall vara en bristvara hos delar av familjen. Maken erbjöd sig ridderligt att köa på egen hand till att börja med och vi andra gick och tog en glass i parken ibland blommande magnolior, rodhodendron och andra tjusigheter.

Det är en upplevelse att fara upp, upp i dessa hissar. Gå däruppe i det genombrutna tornet tillsammans med människor ifrån jordens alla hörn. Lite avundsjukt kika in i Gustave Eiffels lägenhet högst däruppe, avundsjukt ända till man kommer på hur jobbigt det måste vara att behöva springa ned alla de där tusentals trappstegen för att kompletteringshandla. Tjusig utsikt hade han i alla fall.

Nere igen hamnade vi rakt i en marknad vid Seines strand där de sålde en massa spännande mat och andra saker. Vi intog diverse olika saker till lunch och jag smakade där mitt livs första Carnelle något jag gärna gör igen.

Paris bjöd både på skönhet och fulhet denna dag, även om fulheten var lite rolig. Och föraren kan ju glädja sig åt att inte vara innehavare av en cabriolet.















God Jul

God Jul! Önskade vi våra barn igår. Ett besök på Disneyland var nämligen det de fick och det var vad vi uppfyllde under gårdagen. Det ska bli ytterligare en dag där innan vi far hem men med lite andrum emellan.

Jag bloggar nu åter på min telefon och därför kommer alls bilder dessvärre sist i inläggen. Men ni får försöka minnas vad jag skrivit om tills bilderna dyker upp.

Jag tror det var 16 år sedan jag besökte detta etablissemang senast. Då var det juli och två timmars köer till åkattraktionerna. Nu var det april och 15 - 45 minuters köer. Betydligt mer hanterbart. Att det var så kallt att både mössa och vantar, i och för sig tunna sådana, behövdes bekom inte det minsta. Det som dock bekom var att längdgränsen på 132 cm precis förhindrade Yngste ifrån den Berg och Dalbana han åtrådde allra mest. I synnerhet efter att han blivit nekad den. Det lade lite sordin på de andra åken även att han kämpade hårt för att inte visa det.

Så kunde vi ju inte ha det! Fadern instruerade honom hur man bäst skulle sträcka på sig och ett nytt försök gjordes, han blev återigen nekad.

Då togs ett gammalt beprövat knep fram. Servetter i skorna! Många servetter. Och tänk då gick det. Han kom igenom! Två gånger i följd åkte vi i ren lycka och efter det var allt annat mycket roligare, det också.

Åkattraktioner, parad, fyrverkeri- och ljusshow säga vad man vill om Disney men de vet vad de håller på med och de gör det bra och överdådigt.

Alla var nöjda, smutsiga och mycket trötta när vi återkom till vår lägenhet. I vilken vi strax ska äta frukost. Så snart maken och Yngste kommer tillbaka ifrån bageriet.











lördag 27 april 2013

Till Paris, till Paris...

Efter 24 timmar i bil med meddelande om att vår bokade lägenhet inte längre kunde hyras ut på grund av trasig vattenberedare, därpå följande samtal och diverse försök ifrån olika håll att lösa situationen, så sitter jag nu och blickar ut över hustaken i Paris. Det blev en liten etta istället för en trea men det går det med. Vi har tak över huvudet och vi får verkligen umgås med varandra på detta vis.

Mellan, Yngste och jag gick en liten sväng för att sondera terrängen och se om det fanns någon föda att införskaffa. Vi kom åter med baguette, brie, körsbärstomater, juice och yoghurt. Mätta och trötta har nu de tre gossarna slocknat, i en enda rörig hop då deras lott blev att dela en gemensam bäddsoffa, den har nämligen kanter som fångar upp eventuella utknuffade sängkamrater.

Maken och jag ska nu följa deras goda exempel och koja även vi. Imorgon blir det nya äventyr.



onsdag 24 april 2013

Dagens sanning

Mina kära föräldrar var här en sväng och far min utbrast:
"Men så här ser ut! Det här skulle du allt ta kort på och visa upp på bloggen. Där ser det alltid ut som att du har det så puttinuttigt!"

Så vid närmare eftertanke och ett visst insamlande av mod så kommer den nakna sanningen här. 
Jag har det stökigt allt emellanåt, ganska ofta. Kanske så ofta att jag blir så förtjust när det är fint att jag måste föreviga det. 


Här är i alla fall min hall med dagens skörd av skor, jackor, hjälmar och väskor. Min fina klädhängargran blir inte direkt utsliten som synes.


Lite övergivna spår av dagens olika förtäringar.


Ett otrevligt köksgolv med silkespapper och diverse odefinierbara föremål på.


En deklarationsplats


Det är för tur att jag alltid har en stående ursäkt strax innanför dörren. Den täcker upp för sådana här dagar.

tisdag 23 april 2013

Skoldag

Jag försöker vara med, de gossar jag får, en dag i skolan, helst varje termin men i alla fall en gång per läsår. Det är så roligt att se hur de har det i sin vardag, den vardag jag inte är en del av annars, annat än genom deras berättelser. På så här vis får jag ansikten till namnen och en bild till berättelserna.


Yngste har naturskola en förmiddag i veckan och det var en sådan dag han ville ha med sin mor. Skolan håller successivt på att bygga en lägerplats som skolprojekt och alla åldrar är involverade. Just denna dag var mellanstadiet ute och en stund blandades grupperna för att i åldersblandade par leta vårtecken.



Yngste och en flicka i fyran kom glädjestrålande skuttande tillbaka efter sin expedition och ville visa sitt funna vårtecken. Två fjärilar som gjorde fler fjärilar. Det gäller att ha ögonen med sig!


Lunchen bestod av Lasagne tillagad av skolans alldeles egne kock och den smakade fantastiskt gott.
Efter lunch fick barnen öva matte på sina Ipad.

Ja, det är världens bästa skola jag har förmånen att ha mina två yngsta i!
Dessvärre blev Äldste för stor för denna skola i våras och fick byta men han hälsar gärna på och mottages alltid på samma underbara välkomnande sätt när så sker.

måndag 22 april 2013

Utflykt och mera översvämning

På söndag efter kyrkan sken solen så härligt och ingen av oss hade någon större lust att fara hem. Vi beslutade oss för en utflykt till Ulva Kvarn. Ett mysigt ställe med hantverk och loppis, restaurang och ett litet fik. Med andra ord ett gemytligt ställe att spendera en solig söndagseftermiddag på.


Men med risk för att vara tjatig. Det var bra översvämmat även där. Jag hade bara mobilen att ta kort med men jag kan bara inte låta bli att lägga ut dem trots att de lämnar lite övrigt att önska vad gäller kvalitén. 

Dessa bord bjöd på fotbad till kaffet.


Och Yngste konstaterade att man kunde ordna dagens dusch bara genom att stå ovanför fallet på andra sidan. Så vild var den i vanliga fall ganska stillsamma ån.


Då vi inte ansåg oss behöva fotbad denna dag valde vi en lite högre belägen matplats. Med utsikt över gräsmattan, eh, nej jag menar ju dammen.


Gossarna tyckte att även modern skulle vara med på bild. I bakgrunden syns kvarnen som nu inhyser en mycket trevlig restaurang, ett glasbruk och en trevlig Antik- och kuriosabutik.


Vissa av oss äter lite snabbare än andra och då var det dags att glida nedför ledstången. Och varför göra på det gamla välbeprövade viset att fara med rumpan först när man kan testa att ha näsan framåt istället?


För att det är mindre risk för haveri om näsan kommer sist. Men nu vet han det av egen erfarenhet också.


Vi skippade promenaden ut på udden denna dag dit där som vi i somras satt och badade fötterna, långt där ute på udden, där borta där träden tar slut.

söndag 21 april 2013

Vinnaren är...

Det var ingen större rusning till min tävling. 
Blott två kombatanter.


Två trevliga bloggare båda två, Helene och Petronella. Från att ha gått och haft en biljett för mycket kände jag plötsligt väldigt starkt att jag nu hade en biljett för lite. Det hade varit så roligt om båda dessa trevliga kvinnor hade fått gå på Bloggdagen. Men nu hade jag ju bara en biljett så det fick gå till på följande sätt med utlottningen.

Jag skrev två lappar med vardera namnet på. Vek ihop dem på exakt likadant vis.


Därefter lade jag ned dem i min nyfyndade kaffeburk, satte på locket och skakade ordentligt.


Maken fick assistera som oberoende dragare och kontrollant.


Och vinnaren är Petronella!!!!
Grattis!

Maila mig på hemkarahanna@live.se så tar vi detaljerna där.

Helene, du får en stor, stor cyberkram och jag hoppas verkligen att du snart får gå på en liknande tillställning. 
Då kanske vi kan gå ihop eftersom jag också missar denna.

lördag 20 april 2013

Tvätt och vårbruk


Säsongens första uthängning skedde idag. Det är en högtidlig stund för mig, varje år. För är det något jag tycker om med tvättandets alla bestyr så är det att få hänga tvätten utomhus, att få plocka in den och njuta av dess doft när jag viker den. Övriga året känns bara som en nödlösning.

Premiären var fin även i år om än ganska annorlunda. Jag stod nämligen rustad i vattentäta kängor i något som mer eller mindre liknade ett träsk. Men det är väl inte så förvånande. Vårt lilla samhälle har ju nämnts på radions riksnyheter flera gånger idag då tågen får gå långsamt här förbi på grund av översvämmade spår. Så det är ju fler än jag som får hantera vanligheter på ovanliga sätt på grund av den myckna mängd diväteoxid som har placerat sig här i vår närhet.


Min medhjälpare vid hängningen fann dock stort nöje i ovanligheterna.
Han klättrade upp på en stege som stod lutad mot garagetaket, plockade ned klädnypor ifrån de andra strecken och hoppade sedan rakt ned i träsket med ett stort PLASK för att leverera nypan till sin mor.
Han fick lov att hoppa åt motsatt håll ifrån strecket så att jag inte skulle behöva tvätta om allt ihop igen.


Då tvätten var hängd var det dags för nästa våriga syssla. Att gödsla fruktträd och bärbuskar.
Tänk så praktiskt det är att ha gödsel till hands och alldeles gratis också.



Själva producenterna iakttog stundom min gärning och när jag lämnade för att ta itu med nästa gick de efter och bidrog med ytterligare nedmyllning av gödseln. Samarbete är inte så tokigt. dock önskar jag att de kunde lämna mina maskar ifred men därom är vi icke överens.

Vårtecken



Nu har äntligen sparken kört fast! Det går inte åka mer i på den vattensjuka marken. In ska den i garaget för sin välförtjänta sommarvila.


Små bäckar uppstår här och där till gossarnas förtjusning. De dämmer upp dem och skapar vattenfall och grejar i det oändliga.


Eller en del av dem kan i alla fall greja i det oändliga.


Medan andra måste byta grejningsfokus emellanåt. På denna bild avnjuts vår mindre översvämning. Den vi förärats med på baksidan.


Och tänk!
Nu har har jag fått en alldeles egen blåsippa. Den har tagit sig igenom snö, is och översvämningar. Den har klarat av springande barnafötter och täckande löv.
Och nu är den här och glädjer mig så oerhört med sina löften om mer vår och värme inom en snar framtid. 
Än går vi dock med båd strumpor och skor ett tag till.