söndag 17 februari 2013

Svällande hjärta

Nu drar vi till fjällen!
Märkligt nog lämnade vi precis av Äldste i kyrkan. Han far med dem till Åre och vi andra har destinationen inställd på Idre.

Tänk att min förstfödde är så stor. Jag har svårt att vänja mig. Så pass att jag vaknade flera gånger under den gångna natten, grubblandes över om han har med allt, om han kommer att ha det bra och så vidare. Det slutade med att jag mitt i natten tassade upp på övervåningen, in på hans rum och fram till hans sängkant. Där satt jag och tittade beundrande på min store, sovande son. Han är så klok, modig och omtänksam. En gosse som gör sin mor stolt med råge. Samtidigt som någonstans där inne är han fortfarande min lilla gosiga plutt eller det är nog mer sannolikt att den där lilla plutten finns kvar inne i mig, i mitt hjärta och i mitt minne.

Jag satt där på sängkanten, strök bort hår ur hans panna med hjärtat svällande av känslor.

Nu önskar jag honom den bästa skidveckan någonsin. Och jag kommer att längta, det är ofrånkomligt. Och jag kommer att njuta av de två dyrbara prinsar som fortfarande åker med oss.

6 kommentarer:

  1. Det är konstigt med barn...i en mors ögon förblir de alltid små. Hoppas ni får en fin skidsemester. Kram

    SvaraRadera
  2. Tiden går så fort. Ibland är det svårt att ta in hur världen och vi förändras med den.

    Hoppas ni får en jättehärlig fjällsemester. Som tur är går det att ringa mellan Idre och Åre :-)

    SvaraRadera
  3. Ja tänk att barn är barn oavsett hur stora de blir...en konstig känsla och tanke...
    Förstår dig precis och känslorna är ju på gott och ont. Man vill ju ha dem kvar samtidigt som de ska få flyga på sina egna vingar!
    Ha det underbart skönt i veckan nu :)
    Kram Sussi på Stolpås

    SvaraRadera
  4. Vad kul med isfestival och så fint du skriver om din Äldste... Ibland blir man så galet sentimental och rörd och allt väller upp och hjärtat svämmar över!
    Ha en superhärlig semester i Idre nu!

    Kramar
    Petronella

    SvaraRadera
  5. Det är fint när hjärtat svämmar över :) Hoppas ni får det fint allihop! Kram!

    SvaraRadera
  6. Åh det är fint och det är jobbigt när barnen blir stora!
    Det är sådan tur att varje ålder har sitt tänker jag som kände mig vemodig när min äldsta fyllde 18 år nyligen; http://litenh.blogg.se/2013/february/precis-nu-fast.html
    Men så blev det så bra och jag ser att hon behöver mig vare sig hon är 2,5,17 eller 18 <3

    Kram

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!