onsdag 14 november 2012

Högläsning

Denna kväll, med maken på vift, har jag tagit extra långa högläsningsstunder med  sönerna. Det är så mysigt att få färdas tillsammans in i böckernas värld. Att få uppleva och återuppleva, gemensamt. 

Yngste och jag läser "Sandvargen". En ny bekantskap för mig medan Yngste har hört den som högläsningsbok på förskolan. Den är vacker och underfundig och jag förundras över hur den kan ha gått mig obemärkt förbi så länge. Det rådde dock den ypperliga barnbokhandeln Läslusen, som staden kan stoltsera med, bot på. Kan ni tänka er något så mysigt som en bokhandel med barn- och ungdomslitteratur i ljuv kombination med fantastisk service. Det är bara att knata in, svara på lite frågor som hur gammalt barnet är, hur pass läsvant och vad de kan tänkas ha läst tidigare så plockar de fram en passande bok. Hitintills har det varit mitt i prick varje gång, både till mina barn och presenter till andras.

Mellan och jag gör däremot gemensamma och gamla bekantar sällskap om aftnarna. Det är Anton och morfar prosten, av eminenta Eva Bexell, som får oss att skratta så tårarna trillar. Jag kan inte räkna hur många gånger jag läst dessa böcker och planen är att det skall bli många fler.

Äldste och jag har för tillfället ingen gemensam bok. Han är helt inne  i De tre musketörerna och inte det minsta intresserad av att den skulle bli tillfällig högläsningsbok. Nej, högläsningsboken skall vara en egen, separat bok skild ifrån den man läser på egen hand. Så vi plockade fram Tomas Tranströmer och det fick bli slumpmässigt valda dikter som högläsning. Efter varje pratade vi lite om vad de handlade om och det var inte varje gång vi hittade samma betydelse i texten. Men vackert är det, och en hel del klokskap. Såsom:

Hemma stod allvetande Encyklopedin, en meter i
bokhyllan, jag lärde mig läsa i den.
Men varje människa får sin egen encyklopedi skriven,
den växer fram i varje själ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!