En förkylning, lite för mycket på jobbet, en underbar familj som fick de krafter jag hade kvar ledde sammantaget till ett oplanerat uppehåll i mitt bloggliv. När så omständigheterna förändrades, inte familjen dock, den var tack och lov kvar helt oförändrad, så fylldes huset av ett gäng unga härliga släktingar som farit en bit norrut, hit till oss, för att delta i församlingens ungdomskonferens. Det är fantastiskt att ha huset fyllt av ungdomar, som mest sov det åtta stycken här, det blir liv och rörelse, mycket skratt, mycket matlagning och tämligen lite sömn.
Nu har jag dock återvänt till mitt bloggliv också så på återhörande all ni fina!
Välkommen tillbaka! Ibland är dessa pauser välbehövliga och välkomna (inte för oss läsare förstås, men för bloggaren själv :-)), även om det inte låter nåt vidare med förkylning.
SvaraRaderaIbland behöver vi bara leva livet och samla kraft i den fysiska verkligheten runtomkring oss. Sedan kan vi med liv och lust ge oss in i den underbara bloggvärlden igen :-)
Välkommen tillbaka Hanna!
SvaraRaderaEn paus är bra - ibland är den tom nödvändig. En blogg ska väl aldrig kännas som en tvång att skriva - det tycker i alla fall inte jag.
SvaraRaderaDet verkar som om du har haft det bra under ditt uppehåll och det är ju huvudsaken :)
Kram
Susanne