tisdag 23 oktober 2012

Äggrörelse

Äldste, som är en driftig gosse, har sedan en tid tillbaka utökat sin äggrörelse med en låda där det råder självbetjäning.

Tre kronor stycket tar han. Och kunderna får skriva namn och det antal de köper i en bok. Det går långt över förväntan, faktiskt så bra att han vissa dagar fått täcka över skylten, tillfälligt stänga sin rörelse, så att hönorna hinner värpa ikapp.

Nu klurar han som bäst på hur gödseln skall omvandlas till reda pengar. Det är nämligen så att foderpriset stigit och vinstmarginalerna därmed krympt. Så det måste rådas bot på å det snaraste.

söndag 21 oktober 2012

Stor begivenhet

Denna helgen har en stor begivenhet gått av stapeln. Yngste har haft sitt släktkalas, sin kommande sexårsdag till ära. Vi förlade denna händelse lite tidigare för att så många nära och kära som möjligt skulle kunna närvara.


Det är dock förskräckligt jobbigt att vakna 06:35 en lördag och inse att det är jättelångt till klockan 13:30 på söndagen! Och allt man vill är att blåsa ballonger. Så då får helt enkelt kalasförberedelserna börja.


Pom pom är roligt att göra, och ganska enkelt. Och fint blir det. Det är en sådan bra syssla att göra när det inte finns något annat att ta till för tillfället och man ändå vill förbereda kalaset. 


Därav är nu vårt hem välfyllt av Pom pom i lagom ansiktshöjd på vuxna, både här och där. Men fint är det!

Kalasbordet var färdigdukat redan på lördagskvällen.


Med fina lyktor gjorda av höstlöv och hampasnöre som dekoration.


Så blev det då äntligen kalasdag!
Den egenhändigt komponerade menyn bestod av lasagne och en sallad gjord på enbart paprika och gurka, för det är det han tycker om i mer ordinära salladsblandningar.


På det en slurk kaffe och en liten mintchokladbit.


Medan paketöppningen tog plats!


Och därpå följande lek och bus för alla åldrar.


Tårtan var önskad som en kungakrona av min lillprins. Och i övrigt fikade vi vaniljmunkar, knäckflarn, hallonsnittar och bruna maränger då ugnen min vobblar lite i temperaturen och nu bestämde sig för att vara lite varmare än den borde ha varit. Så adjöss till den ursprungliga planen med vackert blåmarmorerade mintmaränger. Mint smakade de i och för sig ändå.


Hissad blev han naturligtvis också gossen. Sex gånger, en gång för vart år han förgyllt våra liv. Den fjärde så högt att han slog huvudet i taket. Men det tyckte han var så inhermulerligt roligt att bubbelskratt kvillrade fram en lång stund efteråt.
Tja, där var vår helg i korta drag. 

torsdag 18 oktober 2012

Av kärlek

Av kärlek sitter jag här i min kökssoffa, alldeles mör i varje fiber av min kropp. Fallet är nämligen som så att gymet i samhället tillåter trettonåringar att träna, till skillnad ifrån många andra som har både femton- och artonårsgräns. Det föreligger dock en hake, man måste träna i sällskap med en förälder!

Och vad är då mer naturligt, om man råkar vara tretton år, än att starta en övertalningskampanj emot sin dyra moder, vilken faktiskt besitter en viss gymerfarenhet, bara det att den ligger si så där 17 år tillbaka i tiden. Och för den som inte har samma differentierade erfarenhet som jag har kan jag berätta att det har hänt en del på gymfronten under dessa år, faktiskt en hel del.

Aftonen har ägnats åt denna vår nya gemensamma fritidssyssla, mer bestämt så testade vi ett pass box-styrka. Kära nån bara det! Jag som är en ganska fredlig person har alltså stått och slagit och sparkat emot min son i mer än en timmes tid. Och tagit emot lika mycket sparkar och slag har jag också. Märkligt nog var det ganska kul. Så modest var inte Äldste i sitt omdöme. Han verkar ha något undanträngt behov av att banka på mig för han gillade det skarpt, mycket mer än stepup-passet vi testade tidigare.

Nu sitter jag som sagt här på min soffa och njuter av en kopp te och mitt nybakade bröd jag gräddade i morse. Lite plåster på såren, de inre såren, i mina muskeltrådar. Bröd med smör på lägger sig nog som bomull runt de stackars fibrerna tänker jag.

onsdag 17 oktober 2012

Äppelprovning

Jag för ju sedan många år en ojämn kamp med rådjuren om huruvida mina äppelträd ska få ha bark eller inte. Juteväven jag satte runt dem förra hösten har fungerat väl. Mina motståndare kom då endast åt att beskära träden lite ytterligare men stammarna fick tack och lov vara som de var. Dock lider de små träden fortfarande av tidigare års härjningar och skördarna blir också därefter. I år har ett av tre träd burit frukt. Faktiskt hela två äpplen. Och av en sort som vi inte har en aning om vad det kan vara.


Saken är nämligen sådan att min Sörmlandsmoster gick en kurs i ympning. Hon förärade mig två av sina alster men lapparna med information om sort hade fallit bort, dock visste hon att de var av olika slag. Nu har rådjuren under årens lopp helt eliminerat det ena trädet men det andra har de inte lyckats med. Och det var detta, mitt skötebarn, som nu frambringade två allra vackraste röda äpplen, sina allra första.

Vi har gått där och kikat på dem, funderat när de måhända kan vara mogna. Och idag tyckte jag att det var dags att testa ett av dem i alla fall. Maken avrådde mig å det bestämdaste då han menade att de absolut inte kunde vara mogna ännu, det var nog antagligen vinteräpplen. Då jag frågade varför, svarade han, att småfåglarna flyger ovanför och kikar, sätter sig i trädet och undersöker äpplena för att sedan rata dem och flyga därifrån. Och pickar inte de på äpplena, då kan de bara inte vara mogna.


Jag var dock inte helt övertygad om denna teoris riktighet utan smet ut i kvällens mörker och vickade andäktigt av ett av de två, det lossnade så lätt, så lätt, gick sedan stolt in med mitt stora vackra äpple i handen. 

Vi är ganska många som har gått där förbi och spanat på äpplenas utveckling ifrån skira blommor, lyckan över att finna kart, deras framväxt och så nu, undrat när de ska vara mogma, hela sommaren. Så vi var några stycken som ville vara med och smaka.

Det var moget och det var fantastiskt gott!
Och vi har fortfarande inte den blekaste aning om vad det kan vara för sort.

tisdag 16 oktober 2012

Rotmos och lurad falukorv

Äldste är en tacksam son när det gäller mat, då han tycker om traditionell husmanskost, precis som mor sin. Han jublade över dagens meny: Rotmos med lurad Falukorv.


Lurad falukorv det är ett substitut för min barndoms fläskkorv.

När jag var liten hörde sig min morfar för, så där på våren, hur mycket gris var och en ville ha till jul. Utifrån detta födde han sedan upp rätt antal smågrisar och på hösten, ungefär så här års, samlades släkten för slakt. (Jag ska bara förtydliga, jag är inte född på 1800-talet)

Det var lite högtidligt och väldigt roligt med alla kusiner, mostrar och morbröder, mormor och morfar. Alla vuxna var fullt sysselsatta och vi barn fick hjälpa till om vi ville, i övrigt så lekte vi för fullt. 

I princip hela grisen togs om hand. Detta skedde på den tiden före EU-inträdet, innan alla lagar och förbud kom till. Det styckades, maldes, stoppades korvar och gjordes syltor, allt med julen för ögonen. Det var i och med detta som årets julförberedelser startade och jag kan verkligen sakna det. Även om jag aldrig begrep varför grisen skulle bada när den var död. I efterhand har jag förstått att det var för att den skulle skållas. Visheten kommer visst med åren.

En av korvsorterna som gjordes var fläskkorv, det givna tillbehöret till rotmos. Den kan jag också sakna, i synnerhet när det vankas just rotmos. I min ungdom slog jag en gång till på stort och köpte mig en fläskkorv på livsmedelsbutiken. Det har jag aldrig gjort om! Jag försöker att inte göra samma misstag två gånger och hitintills har det gått bra på fläskkorvsfronten.

Lösningen har istället blivit att ta en falukorv av god kvalité, gärna ifrån ett lokalt slakteri, i mitt fall Andersson och Tillman, skiva den och försiktigt sjuda den i vatten tillsammans med fyra lagerblad, 10 kryddpepparkorn och 10 vitpepparkorn.
I bästa fall så tror den därefter att den är en fläskkorv, den smakar åtminstone en liten aning mer åt det hållet. 

Rotmoset gör jag på följande sätt:

Rotmos
1,5 kg skalad kålrot, skuren i mindre bitar
8 morötter, slantade
15 potatisar, hela eller halverade
14 dl vatten
2 buljong
2 buljong

Koka upp vatten, 2 buljong, kålrot och morot
Låt koka i en kvart
Tillsätt potatisen och koka i ytterligare 25 minuter
Häll av spadet i en bunke och spara till senare

Mosa
Med en potatisstöt eller med elvispen
Tillsätt 2 buljong och spad till önskad konsistens
Smaksätt med salt och vitpeppar
Servera med senap.

måndag 15 oktober 2012

Hästar


Detta med hästar!

Det har varit en följetång i hela mitt liv. Som barn så fanns det, i mitt liv, som i många andras, en period då min högsta önskan var att just få rida. Mor min, som var en klok och förståndig mor, satte mig och min syster i kön till den lilla stadens lilla ridskola, som var tämligen lång. 

När kön så småningom, efter lång väntan, minskat så pass att det slutligen blev vår tur, var det två glada och förväntansfulla flickor som blev avsläppta vid stallet av modern. När hon kom åter för att hämta dem hade dock det glada antalet kraftigt reducerats, med hälften.

Det visade sig nämligen att jag var extremt allergisk mot just hästar. Och eftersom livet alltid har varit mig kärt och andningen visade sig vara av väsentlig betydelse för ett fortsatt liv, så har jag sedan dess fått leva livet på ett säkert avstånd ifrån hästar. Det närmaste jag kom, som barn, var bokserierna om Svarten och Windy, vilka tog mig med på de hästäventyr jag drömde om, i fantasin i all fall. Det är för övrigt ovärderligt med fantasi som komplement till verkligheten.

Numer lider jag inte särskilt av mitt säkerhetsavstånd till hästar. Det är ju ganska sällan man stöter på dem på oväntade platser och de väntade kan jag undvika utan någon större sorg. Lider av det gör däremot mina djurälskande söner. De vet ju hur läget är och då de älskar sin mamma, tack och lov, och helst vill behålla henne vid liv har deras önskan mest synts i deras trånande ögon. 

Detta har plågat deras mor kan jag lova. Jag vet ju hur svårt det var att inte få tillgång till dessa lockande djur när man så hett önskade det, och nu förvägras mina barn detta, på grund av mig. Ett faktum som inte är rättvist någonstans.

Men så för några veckor sedan kom det lilla samhällets tillika lilla nyhetsblad. Och i detta lilla nyhetsblad fanns en liten notis om en nybörjargrupp, bara för killar, på en ridskola inte så långt ifrån där vi bor. Jag såg hur Mellan stannade upp i sitt bläddrande, hur han läste, och läste igen och bläddrade vidare. Det stannade i mig. Att jag som vill dem allt gott är den som står emellan.

När han lämnat köket plockade jag upp det lilla nyhetsbladet, slog numret till ridskolan och förklarade situationen. Hon skulle återkomma. Jag väntade. Och så  ringde det. De kunde ordna ett skåp där pojkarna kan förvara sina ridkläder och dusch fanns att tillgå. 
Vågade jag?

Ja, det gjorde jag!
Förra veckan skjutsade morfar. Det gick bra när de kom hem.
Imorgon skjutsar jag.
Vi får se om jag klarar det.
Jag hoppas så förskräckligt mycket, 
att det ska fungera!

söndag 14 oktober 2012

Giftastankar

Att gå på bröllop är i sanning något fint. I synnerhet när det är människor man verkligen tycker om som står där framme i kyrkan och lovar varandra sin kärlek och trohet till livets slut.

Att leva i ett äktenskap är en förmån och en trygghet, att en annan människa lovat att älska mig varje dag. Även de dagar då det inte sprakar emellan oss, de dagar som inte är mina bästa. Att den människa som lovat detta är den man jag älskar, som jag får dela vardag och fest med, det är något att glädjas över.

Och nu har min lille kusin trätt in i det äkta ståndet, även han. De var så vackra, vigseln var så fin och jag önskar dem så mycket lycka som bara är möjligt, men också uthållighet i livets svackor, för det blir som oftast bättre igen.

Att mina tre finklädda pojkar skötte sig strålande i kyrkan är även det en fröjd. Till Yngstes lycka kunde han den unisona sången, då de sjungit den både på Kyrkans barntimmar och i skolan, och han stämde upp med full inlevelse.

fredag 12 oktober 2012

Lite mer än halvvägs

Efter en lååång bilfärd ankom vi väl mormor och morfars Smålandsstuga. Vi tyckte det var bättre att ta etappen i två delar när så var möjligt. Småländska höglandet välkomnade oss med is, kyla och mycket skönhet. Vi förplägnades med nyfångad Gös och mormors Ostkaka, riktig festmat som fredagsmys med andra ord.

Bus i vanlig ordning föregick barnatvagning och sövning. Nu är det även dags för oss lite mer till åren komma att gå till ro med denna vidunderligt vackra utsikt utanför fönstret.

Bröllopsresa?

På pojkarnas önskan är bilens mittsäten vända bakåt, datorn uppställd på ett nedfällt säte, omgjort till bord. Därmed är bilen nu en mobil biograf och resan till Blekinge borde förflyta på nöjsamt sätt för alla inblandade.

Och imorgon blir det bröllop!

onsdag 10 oktober 2012

Väntrum

Ett väntrum hos tandregleringen, nu eller för 25 år sedan? Det är lugn musik idag annars väldigt detsamma som när jag var barn och systern hade ärende hit. Nu är det dock Mellans tandrad som ska justeras.

25 års extra erfarenhet har då inte gjort dem något ytterligare punktliga. Men det har säkert sina skäl. Och en liten oväntad paus, där man faktiskt inte kan göra så väldigt mycket, ackompanjerat av stillsam saxofonmusik och Mellans sällskap är faktiskt inte så tokigt som man först kan tro.

söndag 7 oktober 2012

Sörmland

Idag har vi njutit av Södermanlands vackra natur i höstskrud då husvagnen skulle återbördas till moster och morbror.

God mat, härlig gemenskap, skogspromenad och svampplockning (det verkar finnas oerhört mycket mer svampar i Sörmland) och andra trevligheter har fyllt dagen.

Nu far vi hemåt i mörkret laddade med ny energi inför veckan som kommer.

lördag 6 oktober 2012

Upp i det blå

Hej kära vänner!
Denna vecka har varit lite hektisk, men bara lite. Dock alldeles tillräckligt för att det ska vara så där extra skönt med helg.

Igår kväll förberedde jag en bröddeg och när de små barfotafötterna kom tassande vid åttatiden i morse var det bara för mina att göra gemensam sak med dem, smyga upp och sätta på ugnen medan de andra sov. 


Att sedan äta nybakat Dijonaisebröd med parmesansalami på, i allra bästa sällskap och med höstlycktan tänd, det är gott både för kropp och själ.



När magarna var mätta och koppen full med nykokt kaffe, kröp Yngste upp i knäet med boken i beredskap. 
Lugn, gemenskap, kaffe, pyjamas, raggsockor, närhet och högläsning. Är inte det vackra ord i vacker kombination?


Övriga familjemedlemmar vaknade, en efter en, och matsäcken packades. Morfar och mormor skulle bjuda på äventyr och då är det ju inte mer än rätt att vi bjuder på fika.


Och så gav vi oss iväg, i det fantastiska soliga höstvädret, till flygplatsen.



Planet undersöktes och turerna fördelades. Då planet tar fyra i taget, morfar piloten inberäknad, så är det en omöjlighet att få in alla samtidigt. Yngste, mormor och jag fick äran att ta första svängen.


Det är bra roligt att se de vardagliga ställena som hemmet, skolan, kyrkan, Ica och korvkiosken uppifrån. I synnerhet när trädens färger sprakar i all sin prakt.


Och även bra roligt att få vara med lite och pilla på manickerna där framme och lyssna på allt obegripligt i lurarna. 

Sköna lördag!

fredag 5 oktober 2012

Helg


Att en hektisk vecka, både arbetsmässigt och privat, avslutas med sol


och blommor ifrån maken,


bådar gott inför helgen.

tisdag 2 oktober 2012

Vardagens gåva

Jag hann hem i tid för att få söva Yngste. Det är härligt att få förmånen att läsa först Småländsk tjurfäktare sedan bibeln, be aftonbön och så kramas, mysa och prata om dagen som gått. Medan vi pratade så kom orden med allt längre och längre uppehåll emellan, för att sedan helt sina. Andetagen blev långsammare och den lilla kroppen slappnade av, liggandes i min famn.

Jag låg där bredvid, med näsan inborrad i lockarna och tänkte på vilken ynnest det är att ha förmånen att få vara mor. Att få vara närvarande när han somnar, min lille. Att få ha mina fina pojkar. Det är vardagliga saker som jag är så oerhört tacksam över. Det är livet.

måndag 1 oktober 2012

Datalek

På Mellans skola har alla mellanstadiebarnen fått varsin McBook Air, ett fantastiskt verktyg att tillgodogöra sig undervisningen med. I synnerhet som de svarta tavlorna inte är några svarta tavlor utan är SmartBoards och den mesta undervisningen på ett eller annat vis förmedlas med hjälp av datorn.

Det är många områden de upptäcker allteftersom de använder sina nyförvärvade datorer, som idag när jag hämtade hem sonen med kompisar och de satte igång att göra musik, inte på något sätt gemensamt och inte ens med samma val av musikstil och inte ens i närheten av den lägsta ljudvolymen. Vi färdades hemåt högljutt ackompanjerade av en blandning av country, jazz och rock. Banjo och saxofon var helt tydligt de roligaste instumentljuden att experimentera med. Det är vid sådana tillfällen man som god mor försöker stänga av öronen och tänka alla de positiva sakerna om att barnen är kreativa, de lär sig något, de är inte bara passiva konsumenter, de lär sig något, de har roligt, de lär sig något etc. 

Komponerandet upphörde i och med hemkomst och eftermiddagen har istället ägnats åt filmskapande. Huset har varit fullt av solglasögonprydda agenter med vapen i högsta hugg som rusat omkring inne och ute, klättrat i träd, kastat sig bakom rabatter och andra aktionfyllda aktiviteter, hela tiden tätt följda av en kamera. Själv har jag hukande försett skådespelare som fotografer med förplägnad, så att de skulle orka i sitt fartfyllda tempo.