måndag 30 april 2012

Nöje

Vid bygdens brasa bjöds på Tivoli på lantisvis.

Grattis kungen!


Grattis kungen på födelsedagen!
Underbart med en anledning att hissa vår vackra flagga i det härliga vårvädret.


Stången är inte sned, bara väldigt hög och den blev mig given i morsdagspresent för några år sedan och jag blir så lycklig över att kunna hissa flaggan och se den vaja i solen.


Och andra uppskattar den av helt andra orsaker.


söndag 29 april 2012

lördag 28 april 2012

Lördagskaka


Den soliga, lediga dagen tarvade lite nybakad sockerkaka till eftermiddagskaffet, ute i friska luften i gott sällskap av familj, grannar och barnens kompisar. Hela kakan gick åt och de sista smulorna fick hönsen, så även de kunde känna lite helgstämning. Och det bäst av allt är att det är flera dagar kvar till vardagen.

Utmaning från Vargdrömmar

Jag fick en utmaning av Stephanie på Vargdrömmar som jag här nedan ska försöka besvara efter bästa förmåga.

1. Beskriv outfiten som är ditt säkra kort när du ska någonstans och inte vet vad du ska ha på dig.
En klänning av någon sort. Det funkar i alla lägen. Aldrig jeans, då jag faktiskt inte ens har några i mina ägor längre.


2. Största modemissen?

Leggings i skinnimitation. Det var inte jag helt enkelt. (Detta trots att leggings kom på första plats när Mellan googlade världens bästa uppfinning.)



3. Hur är du som konsument?

Jag handlar hellre dyrare saker med kvalité och har dem längre än billigt och ofta och jag är min egen second handbutik. Förra sommaren hittade jag en kavaj i en låda, inhandlad 1997, som blev säsongens favorit.

4. Sämsta presenten du fått?
Det har aldrig hänt. Jag älskar alla presenter! Bara tanken att någon ansträngt sig lite för min skull, letat upp eller gjort något med mig i åtanke, slagit in och överlämnat. Oavsett vad det är så passar det alltid någonstans, någon gång. Jag gillar hela konceptet.

5. Sämsta presenten du gett?
Kläder till min man, de passar sällan vilket medför lite meck med att fara in till stan och byta.

6. Vad gör du helst i sommar?
Det som verkligen är sommar för mig är att soliga dagar få breda ut vårt blekta överkast i skuggan på gräsmattan. Fylla överkastet med kuddar och mina barn och ligga där, utan förpliktelser och läsa högt ur en bok som alla gillar.

7. Vilken maträtt är du bäst på att laga?
Här fick jag ta hjälp av familjen så deras svar är:
Maken: Bröd
Äldste: Köttgrytor och sånt
Mellan: Det går inte säga så, du gör så olika
Yngste: Pannkakor
Grannflickan: Allt

8. Första barndomsminnet?
Jag kan inte på hedersord säga att detta är det första, då tidslinjen från dessa år inte är helt rak i mitt minne, men det är definitivt ett väldigt starkt sådant och bland de första som inte enbart består av fragment, ifrån mina första år i livet.

Jag satt i en sandlåda utanför ett hus vi hyrt i Danmark då det kom ett flygplan av större modell ganska lågt över mig. Min erfarenhet av flygplan fram tills dess bestod av små fyrsitsiga propellerplan som min far framförde och dessa var jag ytterst välbekant med ifrån sex dagars ålder och framåt. 

Problemet med planet som flög över mig var att det, utifrån min erfarenhetsbaserade tolkning, hade tappat sin propeller och därmed var på väg att störta och det VÄLDIGT nära mig. Jag blev fullkomligt vettskrämd, slängde hink och spade och sprang i förtvivlan så fort mina små, korta ben bar till föräldrarna för att utom mig av rädsla meddela att vår sista stund i detta jordelivet troligen var kommen. Den rädslan minns jag hur tydligt som helst fortfarande.

9. Favoritsport att titta på?
Den var svår! Slutspel i hockey om HV71 är med. Vasaloppet kan få mitt intresse. Konståkning är vackert en stund. Jag kan nog fångas om jag får lite historia bakom människorna som utför sporten,  men sporten i sig är generellt sett väldigt överskattad att titta på enligt mig.

10. Om du var en idrottsstjärna, vilken sport skulle du helst utöva?
Rally

11. Hur och på vilket sätt försöker du värna om miljön?
Handlar mycket ekologiskt, ger hönorna våra rester, försöker köra bil energisnålt, tar regelbundna svängar förbi återvinningsstationen, försöker tänka på miljön i vardagen.

Det var roligt det här! 

torsdag 26 april 2012

Blåsippan ute i backarna står


Att äntligen få njuta lite blomsterfägring efter vintern är en sådan fröjd. De små färgklickarna på den i övrigt murriga marken livar upp både sinne och omgivning. Tacksamt är det också att hela trädgården blommar helt utan min försorg och möda, bara av sig själv. En stor fördel med att ha stor del naturtomt så här års vill jag lova.






onsdag 25 april 2012

Tortilla som mellanmål


Idag insåg jag att det skulle vara stört omöjligt att få gossarna att lämna hönorna för att gå in och äta mellanmål, ja till och med att få dem att sitta något så när vid ett bord var uteslutet. De kröp omkring vid hönshuset för att locka ut skrajsna nykomlingar som tagit sin tillflykt under sagda hus, de satt på stenar och gosade med hönor, de cyklade med hönor, de övade hönorna i var de bodde ...  Utan konkurrens har det varit hönorna som stått i centrum idag.

Mellanmålet blev därmed något som smidigt kan slinka med en hjälpligt tvättad barnahand så där i förbifarten. Några Tortillabröd fanns kvar i frysen, om recept önskas så finns det annars fungerar det utmärkt med köpta också. På dessa skivade jag avocado, kryddade rikligt med citronpeppar, strödde över solroskärnor och massor av Västerbottenost, sedan på med ytterligare en Tortilla. Hela härligheten lägges sedan i en torr stekpanna. Stek på en stund på ganska hög värme, tryck gärna med en stekspade ibland så det riktigt gojsar ihop sig. Den stora övningen kommer när det är dags att vända, men det går. Stek en stund på den sidan också så osten smälter och allt blir varmt. 
Skär upp i lämpliga bitar, tag och ät när du går förbi fatet.

Fågellycka

Detta är ingen sorglig dag rakt igenom, tack och lov. För idag var den stora dagen när vi skulle få tillskott i hönflocken. 


Pojkarna fick ledigt från skolan från lunch och framåt, blev upphämtade av modern och så bar det av till samhällets mack, där vi var flera som skulle köpa höns. Dock var jag den enda i sällskapet i snäv kjol och högklackade skor. Men det gick att köpa hönor klädd på det viset också. Eller kanske inte, det var ju faktiskt pojkarna som köpte hönorna, Äldste fyra stycken och de andra två en var, för egna pengar alltihop. Köra hönor gick i alla fall bra i mina kläder.


Väl hemma fick de nya inspektera bostaden i lugn och ro medan de som är gamla i gården stod precis utanför och utstötte höga klagande läten. Högeligen missnöjda över att vara utestängda från den nya gemenskapen och sitt hus. De blev dock insläppta efter en stund och alla tio verkar så här långt gå bra ihop.


Låt mig presentera Den store hönägaren med Kajsa.


Den minste hönägaren med Jörgen. Japp hon ska heta så, det har varit bestämt sedan länge.


Och Mellan med Mimmi.
De andra tre har inte namnen utkristalliserat sig för ännu men Ronja är ett hett tips för tillfället. 
Nu råder åter fågellycka här i hemmet.


Sorgsen morgon

Sven klarade inte natten, han var allt för skadad.
Sorgsna pojkar och mycket tårar i synnerhet hos Mellan, det var ju "hans" svan.

tisdag 24 april 2012

Att rädda en svan

Det här med att bo lite på landet har sina lugna inslag och sina mer dramatiska. Ett av de mer dramatiska och lite oväntade inträffade idag. Jag och Äldste höll på att laga middag då telefonen ringde, i andra ändan var en lätt förtvivlad Mellan. Han och grannpojken hade cyklat iväg en god stund tidigare och tagit vägen bort mot ån. Väl vid ån fann de till sin förvåning en skadad svan som satt fast i vassen, därav deras förtvivlan. Nu ville de att modern skulle komma och rädda fågeln, de hade redan varit och informerat markägaren om svanen och att mamma var i antågande med bilen och bett om lov att hon fick köra ned på travbanan för att rädda svanen. Duktiga och ordentliga gossar på så vis får man lov att säga. Att de däremot missat att fråga den berörda modern är en helt annan sak, det var väl helt enkelt självklart.

Då mina kunskaper om svanar hitintills endast innefattat att de: 
1. är vackra, 
2. de bits 
3. de väser
kändes inte företaget helt säkert. Jag tog dock internet till hjälp och fann att kommunen har ansvar för skadade vilda djur, men min kommun hade tydligen inte riktigt uppfattat situationen på det viset. Tidigare hade de köpt den tjänsten av grannkommunen, dock inte längre. Grannkommunens viltvårdare visade sig dock vara en vänlig själ som bistod med information, helt gratis uppenbarligen, men han hade inga befogenheter att göra något åt läget. Jag fick ett nummer till en Viltrehabiliterare, vilket jag innan idag inte ens visste fanns, men hon svarade inte. Vid det laget blev jag uppringd av damen i mitt eget kommunhus, damen som fått detta på sitt bord, hon mer eller mindre vädjade till mig att rädda svanen och husera den hemma över natten i hopp om att hon skulle hitta någon imorgon som kunde ta sig an fågeln.

Med pojkarnas förtvivlan i åtanke hade jag inget direkt val. Jag ringde grannkommunens viltvårdare igen och bad om råd. Det visade sig att man hanterar svanar ungefär som hönor när de ska lyftas, och det har jag ju vana på, skillnaden är bara att de är större, tyngre, väsigare och inte alls sociala. Pojkarna har dock noga följt SOS Vilda Djur på TV, så de var utifrån detta tvärsäkra just i frågan hur man handskas med svanar. En strumpa över huvudet och sedan är allt klart. Tro det eller ej, men vi letade igenom högen med ensamma strumpor för att finna en tillräckligt vid, några handdukar och en banankartong kompletterade vår utrustning och så bar det av, på denna magra viltvårdarkunskap, för att rädda en svan.


Med friska mod mot översvämmade åkrar.


Svanen Sven, som han fått heta medan pojkarna vakade över honom mot elaka djur, intrasslad i vass med ett troligt bett på ryggen.


Sven väste mycket riktigt, stackarn han var väl livrädd. Men jag höll försiktigt i huvudet och strumpan träddes på, lika försiktigt. Och faktiskt, de hade så rätt pojkarna, då lugnade han ned sig.


Sedan var det "bara" att lyfta i honom i lådan. Han var enormt mycket tyngre än en höna vill jag lova.


Och bära honom, över de översvämmade åkrarna, till bilen. Det var långt och tungt för mig och svajigt för Sven men vi kom båda lyckligt fram, påhejade av gossarna.



Vi var alla överens om att Sven är betydligt sötare utan strumpa. Han blev befriad ifrån den när han tryggt befann sig i vårt garage.


Där han ömt blev ompysslad av sina räddare. Grannkommunens viltvårdare fick åter ett samtal i frågan vad svanar äter. Tack och lov fungerar hönsmat i kombination med småfågelfrö, gräs och rågbröd bra för ett tag. Och allt det hade vi, vilken tur!


Äventyrarna fick så nöjda pusta ut efter gott värv. Och nu hoppas vi alla väldigt hårt att kommunen ska hitta en bra lösning för Sven så han blir återställd.
Fortsättning följer.

måndag 23 april 2012

Auberginerullar och utekök

Idag nyttjade jag ett recept jag fann på Två små kök häromdagen. En blogg jag varmt kan rekommendera för den matintresserade. Jag ändrade lite i receptet utefter vad som för dagen fanns att finna i mina skåp och resultatet blev mycket bra, till och med över förväntan hos de som vanligen är Auberginerestriktiva, åtminstone den som smakade, den andra åt endast innehållet men verkar ha blivit mätt ändå. 

Som en blinkning till gårdagens inlägg så fungerar detta utmärkt som LCHF-recept men för att  undvika detta serverade jag bröd till, men då är det ju valfritt i alla fall.



Köttfärsfyllda Auberginerullar med pesto och mozzarella
4 port, alternativt en vuxen och ett oräkneligt antal småtroll

2 auberginer
olivolja
smör
400 g köttfärs
2 gula lökar
2 dl chilisås
500 g krossade tomater, avrunna
salt, peppar, cayennepeppar
Pesto
2 mozzarellabollar
4 tomater
oregano

Sätt ugnen på 125 grader
Skär auberginerna i skivor, ta bort de yttersta
Lägg skivorna på en plåt
Pensla lätt med olivolja, de suger åt sig massor om de får så bara dutta över dem lite lätt
Sätt in dem i ugnen tills de är mjuka, ca 10-15 minuter
Höj värmen till 225 grader när de är klara och uttagna
Fräs på köttfärsen
Lägg i löken och låt fräsa
Tillsätt chilisås och avrunna tomater
Krydda och låt stå och puttra en stund på svag värme
Riv mozzarellan
Hacka tomaterna
Bred ett lager pesto på auberginerna
Lägg på köttfärsröran
Fördela hälften av mozzarellan på och rulla ihop skivorna löst
Lägg dem med skarven nedåt i en ugnsfast form
Sprid tomathacket över och sedan resterande mozzarella och oregano
Tillaga i 20 minuter


Vi premiäråt utomhus, fikat har vi gjort tidigare men inte ätit middag. Och betänkar man hur livet var för ett år sedan är detta ganska otroligt i jämförelse.


Då var jag nämligen trendig nog att ha ett utekök. Dessvärre hade jag inget innekök, utan vi var väldigt hänvisade till detta oavsett väder och vind. De dagar det snöade lagade jag maten ute men sedan tog vi med den in och satt i byggstöket. Och nu har jag mitt fina innekök som jag njuter i, det är härligt det.




söndag 22 april 2012

LCHF?


Jag har i min omgivning sett att det här med LCHF verkar fungera. Folk runtomkring minskar i storlekar och talar om hur bra de mår. Detta till trots är jag tämligen tveksam angående huruvida jag själv skulle klara av att leva på detta vis. Pasta och ris kan jag vara utan på direkten, inga problem. Det första hindret kommer vid potatisen, skulle jag klara av att skippa potatis i mitt liv? Kokt potatis, klyftpotatis, potatismos, färskpotatis, bakpotatis... Jag tror det skulle vara svårt. Nästa, lite större hinder kommer vid bullar, kakor och andra söta bakverk, det skulle vara svårt på riktigt att inte ha tillgång till. Ett sådant tillstånd skulle även påverka mitt sociala liv inser jag för oj, vad lätt det är att umgås över kaffe och kaka.


Men det största, och i praktiken omöjliga skulle dock vara att avstå ifrån brödet. Det nybakade, där jag knådat ur mig en massa och knådat in lite kärlek. Som får huset att dofta så ljuvligt. Smöret som smälter på en nygräddad, varm brödskiva. Ett surdegsbröd med massor av grönsaker och ost och skinka. Behöver jag säga mer? 


Det är nog bara att inse faktum: Jag kommer aldrig kunna följa LCHF, jag erkänner.



lördag 21 april 2012

Fläskkotletter i Ingefärs- och honungssås

För länge, länge sedan, under min gymnasietid, jobbade jag extra på en Ica-butik. Just på denna butik hade det förhandlats fram en överenskommelse att de anställda endast fick ta en halvtimmes lunchrast på lördagar och söndagar, emot den vanliga timmen på vardagar. Som kompensation för detta skulle en av kassörskorna laga lunch, så att var och en kunde gå in och ta sig mat och äta utan så mycket krångel. Denna kassörska var allt som oftast jag. En bra deal för alla inblandade då de flesta skydde detta uppdrag som pesten medan jag tyckte det var långt mycket roligare att laga mat och byta av de andra, än att sitta hela tiden i kassan.

Kruxet i kråksången var dock att maten behövde vara varm under några timmar och ändå vara god även för den siste. Med tiden, och via några väl beklagade misstag, samt goda råd från mer erfarna matlagare kom jag på lite knep för att lyckas uppfylla dessa krav. Och ett av dem återanvände jag idag. Denna dag var tämligen oplanerad, åtminstone fanns ingen gemensam plan för familjens olika medlemmar, däremot hade var och en gjort upp lite planer för sig. Att få till mat utan hålltider kan vara lite lurigt men det går. Det blev fläskkotletter, eller fläskytterfilé som det så fint heter numera, som jag skar i skivor. Stekte på lite kort, kryddade och lade dem i en sås där de fick stå och småputtra tills tiden var inne för mat. Detta gör bara köttet mörare och får fram mer smaker så längre tid är alltså bara till köttets fördel.



Fläskkotletter i Ingefärs- och honungssås
4 port

Sås
4 dl mjölk
2 dl vatten
2 köttbuljongtärningar
3 msk vetemjöl
1 dl mjölk
2 tsk mald ingefära
2 msk honung
salt 
vitpeppar

Koka upp mjölk, vatten och buljong
Blanda vetemjöl och mjölk och rör i
Tillsätt honung och kryddor
Låt puttra på svag värme
Rör om lite nu och då

ca 800 g fläskytterfilé
smör
salt
vitpeppar
mald ingefära

Kött blir bäst att steka vid rumstemperatur
Skär i skivor, strax över centimetertjocka
Stek på lite varmare än medelvärme tills köttet fått stekyta, vänd och krydda just på stekytan
Vänd igen och krydda
De ska inte vara genomstekta
Lägg sedan köttbitarna i såskastrullen
Där kan de, som sagt, med fördel stå och puttra länge under lock på svag värme


Kött och sås klart, bara att tillsätta potatis och grönsaker, eller vad man helst behagar.


fredag 20 april 2012

Underbara fredag!

Underbara ljuvliga fredag!


Vid hemkomst väntade min moster från Julita, min kusin och hennes fantastiska lilla dotter på snart ett år i mitt kök. 


Med sig hade de en barnvagn full med blomster som moster ville göra sig av med. Hoyorna fick jag och vagnen har jag lovat hjälpa henne sälja på Blocket, men jag tycker de var vackra ihop. Kvällsmaten i detta muntra sällskap bestod av Purjomackor, Yngstes val, han ska dock ha Purjomackor utan purjo. Enkelt och gott, blott ett  ljust bröd, senap, skinka, tomat, purjo och ost, in i 250 grader tills de fått färg.


Nu ska jag njuta kvällen med mina favoritkillar. Äta vattenmelon och Gino på Galiamelon, päron, mango och banan med glass. Inkrupen i min jumpsuit som doftar himmelskt efter att ha torkat på strecket mellan regn och snö och bara mysa. 
Trevlig fredagkväll på er!

torsdag 19 april 2012

Välkomnande kruka


Jag erkänner, jag är jättetrött i huvudet när jag kommer hem från nya jobbet. Det är mycket nytt som ska falla på plats och det är roligt men krävande. Men då är det lite energigivande att komma hem, kliva ur bilen och mötas av rara lökväxter i krukan på trappan, gå en sväng i trädgården och hitta lika näpna där, i den svarta myllan. Att få följa vårens sällsamma utveckling dag för dag, det är en gåva.





En kärleksförklaring till en mamma

Jag läste en så fin krönika av Jonas Helgesson som jag önskar fler får ta del av. En kärleksförklaring till en mamma. En person som alltid finns där någon som kan "krama ihjäl bitterhet".
Läs och njut! 
Och kanske fäll en tår, det gjorde jag ska erkännas.

tisdag 17 april 2012

Vila och löss


Jag vet inte riktigt vad som var med oss idag, vädret, omställningen eller något annat, men när jag anlänt hemmet i sällskap med mina två yngsta var vi så trötta att en tupplur var det enda program som kunde bli aktuellt. Med en gosse snusande på vardera armen blev återhämtningen god. Jag tror inte det finns något mer lugnande än att höra sovande barns andetag. Det är helt enkelt en ljuvlighet!

Yngste återgick dock tämligen snart till vaket tillstånd igen och fick med sin motvilliga moder ut till köket för att spela Lusen och efter en stund förenade sig även Mellan med oss. Har ni spelat Lusen någon gång? Om inte rekommenderar jag det å det varmaste. Ett spel som är roligt för många åldrar, har lite spänning i sig, kräver lite tur, kan vända helt och hållet ända in i slutet och tar slut innan någon tröttnat.



Risken är dock att en lus tar ett skutt och bosätter sig i håret. Men eftersom de är ganska stora är de även ganska enkla att få bort, till och med utan luskam.

måndag 16 april 2012

Varierande lökar


Ekfatet var inte mitt enda fynd från trädgårdsmässan utan även dessa lökar av olika art som slank med hem på något vis: Liljor, Irisar, Amaryllissläktingar, Underblommor och två sparrisar. Och nu kan jag knappt bärga mig tills det blir dags att stoppa ned dem i jorden för att därefter nogsamt studera varje skymt av utveckling och därpå följande skönhet.

Jobb och vindruvor

Då var första dagen på nya jobbet till ända. Spännande och lite omtumlande.
Väl hemma fick det bli en lång mysstund på sängen med Yngste innehållande pladder om dagen och försök att äta vindruvor vilka balanserades på olika ställen i ansiktet, inga händer fick användas. Testa det ni, riktigt underhållande kan jag meddela. Och läget bör vara horisontellt på rygg för bästa resultat.

söndag 15 april 2012

Hönornas vårpromenad

Underbara sol!
Den smälte bort all otrevlig snö, nu vill vi inte ha mer av den sistnämnda varan förrän i slutet av oktober. Och hör sen! 

Solen fick oss att njuta hela eftermiddagen med olika verksamheter i dess strålar. Min verksamhet var att sitta på altanen med en bok. De vänligt sinnade gossarna tog hönorna på promenad till en, för oss, närbelägen grusgrop, så att fåglarna riktigt skulle få göra sig rena i obegränsad mängd sand. Det visade sig dock att den närbelägna grusgropen, ur hönornas perspektiv inte var fullt så närbelägen, eller så har de bara likt andra här i hushållet lite dålig kondition efter vinterns begränsade aktiviteter. 

Det blev  i vilket fall så att vägen dit gick långsamt och vägen hem gick inte alls. Hönorna orkade helt enkelt inte. Men de vänligt sinnade gossarna tog en höna under vardera arm och traskade hemåt och kunde därefter meddela att små hönor kan kännas ganska tunga under en tiominuterspromenad, i synnerhet då de inte är helt fogliga och stillsamma under färden.


Men rena och fina var de, hönorna alltså, pojkarna å andra sidan, hade fotspår på tröjorna.

Pasta med morots- och zucciniband

Söndagar medför ofrånkomligen ett litet middagsbestyr. Efter Gudstjänst, fika till trots, är alla vrålhungriga, omedelbart vi hemkomst. Då gäller det att få ihop något snabbt men samtidigt lite trevligt och en sådan variant är:


Pasta med morots- och zucciniband
4-6 port
2 msk sesamfrö
6 msk riven smakrik ost, 
jag tog Västerbottenost denna gång men parmesan är delikat det med.
2 vitlöksklyftor
2-4 morötter beroende på storlek
2 zuccini
olivolja
salt, peppar och oregano

1,5 gånger så mycket pasta du normalt kokar till tex köttfärssås

Börja med att rosta sesamfröna i en ren och torr stekpanna, tills de blivit ljust bruna. Det är bra att röra om allt emellanåt. Häll över dem i en liten skål.
Riv osten så den är klar.
Sätt på pastavatten
Med hjälp av en potatisskalare hyvlar du morötter och zuccini till långa band.
Finhacka vitlöksklyftorna
När pastan kokat halva tiden är det lämpligt att börja fräsa på vitlökshacket lite lätt
Blanda i morötter och zuccini
Låt allt bli varmt
Krydda och blanda med den avrunna pastan
Blanda i osten och sesamfröna
Servera till ett gott bröd.




Maken slog på stort och serverade vatten med limeskivor i.

lördag 14 april 2012

Trädgårdsmässa

Att gå på trädgårdsmässa är ett roligt göra. I synnerhet ihop med 16 damer och när vädret bjuder på SNÖ! Och ännu roligare om plånboken varit stinnare för oj, vad mycket det fanns som jag omedelbart kände att jag ville ha eller behövde. Lyckligtvis gick de flesta habegären över efter ett tag, men vissa kvarstod, varför jag kom hem med ett tämligen stort ekfat. Jag tänker visa bild på det senare då jag har funderat ut vad det ska få tjäna för syfte samt när ben och fötter vilat upp sig så pass att de orkar bär mig ut till garaget där den nu har sitt viste.

En rolig och temamässigt korrekt kaka ska jag i alla fall visa bild på.



God var den också, lite inspirerad av den Uppsalienska specialiteten Studentska, men utan illgrön glasyr och med en kaktus på.