lördag 31 mars 2012

Mot fjällen!

Nu äntligen!

Efter timmar av packning och städning drar vi till fjällen med vår ynka Makaronilåda som enda proviant.
Men det viktigaste är med, familjen, så det ska nog bli bra.

Jag måste bara leta upp mitt goda humör för det verkar som det försvann i stöket. Tror dock jag anar det bortom kröken.

fredag 30 mars 2012

En lätt begynnande fjällpanik

Då den senaste tiden i livet som bekant varit ovanligt omvälvande, har vissa annars viktiga saker fallit ned några snäpp på prioriteringslistan. Först i söndags började jag fundera över när påsklovet, och därmed den förestående fjällresan, egentligen var. Efter en snabb titt i almanackan insåg jag att det endast var sex dagar kvar till avresa. Ja, ja, det löser sig nog, var min reaktion då. Kära nån, det här går aldrig, är min känsla nu. 


Jag som alltid har frysen full av matsäcksmat, middagsmat och fika lagom till avfärd, står här nu med blott en ynka Makaronilåda, en skock tomma resväskor, en enorm hög med rena dock ovikta och osorterade kläder. Men känner jag världsordningen rätt så finns allt kvar imorgon också, så vi får väl lösa det då, det som inte blivit löst i afton.

Sushilunch

Sushi of Sweden fick stå för vår lunch idag. Riktigt roligt med Gubbröra, renkött och andra svenska smaker i kombination med sushismaker. Just Gubbröran är en riktig höjdare.

Ingefärskryddad Skinkstek

Jag gillar verkligen den där kyldisken på affären med varor i som har lite kort datum. Dels för att det är billigare, som skinksteken jag hittade häromdagen, bättre i vissa fall, som ost vilka bara blir bättre med längre lagring och för att det gör att jag testa nya grejer jag annars inte skulle köpt, som bläckfiskravioli, vilket i och för sig inte var någon höjdare, men det var roligt att testa.



Den där skinksteken blev vår middag igår och då jag tycker fläskkött är så gott i kombination med ingefära och lite honung, så det var vad det fick bli. Jag gned in hela steken i salt, nymald svartpeppar och rejält med mald ingefära. Satte i en köttermometer i mitten av biten, lade den i en ugnsfast form och så in i ugnens nedre del på 175 grader tills köttets innertemperatur var på 75-80 grader, det tog ungefär 1,5 timmar. När det återstod några grader ringlade jag över lite honung och så in igen. 
Smidigt är bara förnamnet. 
Vi åt steken med kokt potatis, morötter, en brunsås och gelé.

torsdag 29 mars 2012

Nytta och nöje


Att förena nytta med nöje är ju en gammal hederlig devis som jag anammade idag. En god frukost, en kär vän och ett gemensamt författande av en insändare om äldrevården blev en bra kombination.

Glädjande blommor



Nu stundar en härlig tid!
Aldrig blir väl en mogen kvinna så uppvaktad med blommor som i vårtider. De kommer, de små buketterna, ibland lite tufsiga, ibland med jämna skaft men alltid helt fantastiska, överlämnade med förtjusning över den funna skönhet och med stolthet över gåvan. Och det gäller att hitta någorlunda lämpliga vaser för deras sköra små stjälkar och sedan är det bara att njuta. Både av blommornas skönhet, vårens ankomst men allra mest över mina barns kärlek.

onsdag 28 mars 2012

Vackra lökar

Jag har alltid haft en fäbless för lök, alltid tyckt de är vackra. Till och med innan digitalkamerans tid tog jag många, för min omgivning obegripliga, bilder på just lök, i alla möjliga olika konstellationer. En återkommande favorit var att kombinera gula lökar med ett kornblått grytlock min mor hade i sina ägor. 

När jag så vid dagens matlagning hittade denna lilla skönhet i löklådan fick den omedelbart flytta ut i ljuset och bli dekoration, för inte är de särskilt aptitliga när de börjat gro. 
Men vackra! 
Eller hur?


Glädje

Två saker att glädjas åt denna dag:
Ett stilla vårregn, så nödvändigt för att de små blommorna ska kunna komma upp.
Och

Jag fick jobbet!
Med tider som passar perfekt.

Så snart börjar en ny epok i mitt liv. 
Spännande, minst sagt.

tisdag 27 mars 2012

Merca med ränta


Nu ska jag berätta något helt galet.
För några år sedan önskade sig Mellan en hyvelbänk i födelsedagspresent. Jag sökte efter detta på Blocket och fann en begagnad som var till salu i en pittoresk, hyfsat närbelägen kuststad. Maken, Yngste som då var två år och jag for dit en vacker decemberdag. Vi fikade på ett prisbelönt café, spankulerade omkring på de pittoreska gatorna, handlade lite fina saker i de små butikerna, gick med andra ord omkring och njöt i största allmänhet. 

När detta var avklarat for vi till det hus där vi avtalat tid. Det var ett äldre par som sålt sitt hus för att flytta till en lägenhet och därmed behövde avyttra en hel del attiraljer. De hade lagt ut det de trodde var mest åtråvärt på Blocket men sedan ställt upp en hel del andra saker i sitt garage, snyggt, prydligt och prismärkt i hopp om att spekulanterna skulle bli intresserade av ytterligare objekt.  Den taktiken fungerade, på oss i alla fall. När maken såg ovanstående trampbil smalt han direkt. Yngstes julklapp var i samma stund bestämd, detta var dock jag, i detta ögonblick, fortfarande omedveten om. Jag fick diskreta signaler om att det var dags att få ut gossen från garaget medan kvarvarande individer gjorde upp affärerna. Han fick bilen för en hundralapp, utan att ens ha försökt pruta. 

Väl på julafton, kan jag ju tala om, att det var en liten pojk som var absolut överlycklig långt, långt innan paketen skulle öppnas, det var ju nämligen han som skulle få det absolut största paketet, och det är en väldigt viktig aspekt när man blott är två år gammal. Han blev glad för innehållet också men att det var det största paketet smällde nog ändå högre trots allt, det talade han länge om efteråt.

Nu är gossen betydligt äldre och betydligt längre. Trampbilen hans var för trång redan förra året men han var inte riktigt redo att skiljas ifrån den förrän nu. När tiden väl var inne gjorde jag som de tidigare ägarna hade skippat, jag lade ut den på Blocket. Jag tog i lite mer än hundra kronor ska väl erkännas och lade även till "eller högstbjudande" som slutkläm. Och tur var väl det för kära nån vilken budgivning det blev. Det var lite som att vifta med ett köttstycke framför ett gäng hajar. De ringde, mailade, skickade sms och de skulle ha den till ett barnbarn, till en far, som samlarobjekt och jag vet inte allt, det ena mer behjärtansvärt än det andra. Det var enbart herrar som hörde av sig, dock herrar i varierande åldrar. Så i morse lade en av dem ett bud som fick de övriga att dra sig ur och mig att baxna. Och i afton hämtade två lyckliga män, uppspelta som barn, en liten grå bil i plast och överräckte gladeligen 2500 svenska riksdaler.

Det tycker jag är bra förräntning på pengarna.
Och minst sagt lite galet!

Skurna chokladkakor


När jag bakar, bakar jag ofta frysen full av olika sorter, sedan ligger jag lågt ett tag, tills det sinar. Men då är det bäst att börja med en sort som är enkel, god och ger ett rikligt resultat för vid det laget är familjens alla medlemmar lite less på de sorter som erbjudits och kastar sig över den första nya som tillkommer. Ett lämpligt recept för detta ändamål är Skurna chokladkakor, alla älskar dem, de är enkla att göra och det blir många små godbitar av smeten. Ursprunget är hämtat ur Sju sorters kakor och sedan med tiden lite personifierat.

Skurna chokladkakor
 Sätt ugnen på 200 grader
300 g smör, rumsvarmt
3,75 dl strösocker
7,5 dl vetemjöl
6 msk kakao
1,5 tsk bakpulver
2 msk vaniljsocker
2 ägg
1 nypa salt
Alla ingredienser rörs ihop
Forma sedan korvar på plåten, ungefär 1,5-2 cm i diameter
Platta till dem lite
Pensla med uppvispat ägg
Strö över pärlsocker
Grädda i ca 12 minuter i mitten av ugnen
Skär dem på snedden medan de är ljumma


Ändbitarna måste omedelbart provsmakas och får drygas ut med mer välartade exemplar.


Ett Eremitspel spelades i största gemenskap när kakfatet var tomt. 
Och resterna av det uppvispade ägget fick styra valet av middagsmat, det hamnade i en Makaronipudding som nu står och puttrar i ugnen, en till kvällen och en till fjällen.

Vårkväll, utan kudde men med lek och "Coffee Float"

Vårdagarna är fantastiska men frågar man barnen är nog de ljusa vårkvällarna om möjligt ännu bättre. Och vem minns inte hur det kändes när det aldrig blev mörkt, varenda unge var ute och lekmöjligheterna var oändliga. Med de minnena i åtanke var det svårt, för att inte säga omöjligt att tvinga in de ystra barnen till kudden. Nej, igår fick de vara ute och leka av sig trots skola idag. Jag tror ljuset hjälper dem att orka men svaret på det får jag väl inom det snaraste, när de väntas hem.




Även hönorna fick vara ute längre än vanligt. Alla eventuella rävar blev effektivt bortskrämda av barnaljud.


Maken och jag avnjöt skådespelet i sällskap med varsin "Coffee Float", en mugg full med löst packad vaniljglass som man häller varmt kaffe över och avnjuter med hjälp av sugrör, något vi surplade friskt i vår tids begynnelse, så nostalgins skimmer lös över oss på fler än ett sätt denna afton.

måndag 26 mars 2012

Fläckborttagning

Efter gårdagens kalasande var det mer än en blåbärsfläck att ta hand om. Det kan ju som bekant vara lite lurigt men jag vill bara tipsa om fläckguiden på Tvättex hemsida. Där finns svar på hur man får bort de allra besvärligaste fläckar, och det bästa är att råden fungerar. I detta fall var något så vardagligt som filmjölk lösningen på både fläckarna och mitt problem.

Blåbärssylt och våfflor


Vi åt våfflor igår, vi liksom många andra. Men då ingen av skafferiets kvarvarande syltalternativ föll herrarna på läppen fick jag ge mig ut i förrådsfrysen och rota fram det sista av sensommarens blåbärspaket vilket Yngste och jag raskt omvandlade till sylt.

Blåbärssylt
1 kg blåbär
2 dl vatten
Kokas ihop i några minuter
4 dl syltsocker
Blanda i och rör tills det löst sig
Fyll upp till kanten på rena, varma glasburkar.
Om satsen dubbleras bör något slags konserveringsmedel tillsättas exempelvis natriumbensoat.

 

Nygräddade våfflor i all ära, men godast är de dagen efter, kall, mjuka, med smör och socker på till en rykande kopp nykokt kaffe.

söndag 25 mars 2012

Enklaste festkycklingen


Ifall omständigheterna kräver snabb festmat eller ifall suget på god mat är kombinerat med låg ork är detta ett perfekt recept. Det går hem hos alla åldrar, jag lovar, och passar att serveras till mos såväl som ris som gratäng allt beroende på tycke och smak.

Soya- och Sweet Chilimarinerad kycklingfilé
4 port
1 kg kycklingfilé 
skäres i mindre bitar om tillagning ska ske i ugn, vid grillning är det lämpligare med större bitar eller hela filéer.
Blanda 
1 dl Sweet Chilisås
0,75 dl soya
och häll över kycklingen, låt marinera så länge det finns tid, allt mellan 10 minuter till några timmar
Vänd eller rör om allt emellanåt.
Lägg kycklingen och marinaden i en ugnsfast form, tillaga i 150 grader i ugnen i ca 20 minuter.
Vid grillning, släng överbliven marinad och gör annan sås eller koka upp den.

Idag gjorde jag Potatismos till
Ca 14 potatisar
kokas i 20 minuter
Mosa dem och tillsätt
25 g smör
4-5 dl mjölk
1 ägg
salt och peppar




Vänners betydelse för själens välbefinnande

Goda vänner är bland det bästa som finns!
Efter allt som hänt på sistone så fick jag en inbjudan av underbara Josefin om en kväll i hennes sällskap och regi. Vi började med en fika för att sedan gå på Uppsala stadsteaters föreställning "Evigt ung". En fantastiskt rolig och välspelad föreställning med ett uns av sorglig underton.

Affischbild för Evigt ung 

När detta var till ända, bar det av till restaurang för oerhört god mat och en massa prat,


med fina Josefin, faktiskt ända fram till halv två. Den sena timmen till trots och sommartidsförändringen på det, känner jag mig pigg som en mört. Tänk vad omtanke gör för själen!

lördag 24 mars 2012

Brist på inredning i hallen

Maken och jag har diametralt skilda åsikter i det mesta, för att inte säga allt i fråga om inredning, husbygge, färgval etc. Jag tycker att han borde inse att om jag fick bestämma och han utförde så skulle allt gå så mycket enklare, eller åtminstone snabbare och med mindre lidande för alla inblandade. Som när vi efter ett och ett halvt år och 21 olika uppmålade färger på fasaden slutligen målade huset i en enhetlig kulör och en granne faktiskt kom och tackade då han varit orolig att det spräckliga huset så skulle förbli. Det bör väl tilläggas att vårt gemensamma resultat dock brukar bli bra, det är ju ordentligt framvärkt, och alla aspekter är noga belysta och genomarbetade men nog kan det allt bli lite tradigt emellanåt. Och jag försitter inte en chans att visa alla inredningsreportage där precis alla damer säger att: "det är jag som står för idéerna och Hans/Gunnar/Göran/Anders/Niklas/Pelle/Olle... som genomför dem". Jag ska dock inte klaga på min käre make för när han sedan gör något av våra väldiskuterade projekt så blir det väldigt, väldigt bra.

Just nu har vi kört grundligt fast på vilka slags kapphängare, hatthylla och skohylla som ska pryda vår hall vilken blev färdig i juni, alltså för snart ett år sedan. Jag har hittat en elegant variant och maken en billig, och ännu mötas icke de två. Kära gäster på besök har alltså sedan i juni snällt fått hålla till godo med att lägga ytterkläderna i en hög på en stol, vilket kan innebära en del bryderier om sällskapet är större än fyra och de inte går hem i omvänd ordning från hur de kom, eller ännu värre om sällskapet varit så stort att vi när vi ska sätta oss till bords behöver alla stolar så att någon vänlig själ flyttat alla ytterplagg till ett annat lämpligt ställe. Ingen kommer i alla fall iväg när de tänkt sig på detta vis eftersom det blir lite som att avsluta tillställningen med att leka "Gömma nyckel" fast utan nyckel och med diverse olika persedlar istället.

Nu har jag, och många med mig, tröttnat på detta och när snön smälte och den utslängda julgranen kom i dager gjorde en idé i mitt huvud likaledes, kom i dager alltså, inte smälte. Granen skulle få ett nytt liv som temporär hänganordning istället för att bli uppbränd. 


Vi får väl se hur det går men jag jobbar på det vill jag lova, och inte med det skarpaste verktyget.  


Fortsättning följer.

Vardaglig ljuvlighet


Tvätten är en helt okej syssla i min mening (förutom strykningen, men den har maken helt tagit över) och nu när jag kan hänga tvätten ute, i solen, med barnen omkring mig eller helt ensam, få ta in tvätten och känna den härliga doften medan jag viker den, då är denna syssla en ren ljuvlighet. 

fredag 23 mars 2012

Vådan av en försvunnen underkjol

I morse var jag på anställningsintervju, den tredje för samma jobb, så nu häller jag tummarna jättehårt. Och när man ska på dylika möten finns, i alla fall i mig, en önskan om att se proper och prydlig ut. Redan igår tänkte jag ut vad jag skulle ha på mig, vilket är tämligen god tid för att vara mig. Och så i morse när jag skulle skutta i det planerade gick inte underkjolen att hitta. Jag rotade igenom hela lådan där den borde legat. Jag rotade igenom närliggande lådor där den inte borde legat. Jag letade under byrån och bakom byrån. Jag frågade, med en aning anklagande ton, den övriga helt homogent manliga familjen om det måhända var någon av dem som lånat min underkjol. Men inte! Den fanns inte att uppbringa.

Det enda jag hittade var en allt för lång tingest av samma art. Uppgiven kavade jag på mig mitt till synes enda alternativ och rullade upp den ordentligt i midjan. Den generöst tilltagna blusen tillät detta utan att det såg tokigt ut men min fasa var en annan, nämligen denna:


Tänk om det långa eländet bestämde sig för att kika ut och ta reda på hur en anställningsintervju gick till, nu när den så att säga hade chansen. Jag kan lova att jag tog varje tillfälle att kontrollera att detta inte skedde men jag kunde ju inte gå och kika på mina knän hela tiden då inte heller det beteendet kan ses som särskilt propert. 

Ja, ja, jag hoppas att det gick vägen, både med kjolen och med intervjun. Men det får väl framtiden utvisa, åtminstone det sistnämnda. Beträffande kjolen får jag kanske fortsätta leva i ovisshet och god tro.

God morgon!

 

God morgon alla härliga människor!
Vill bara önska er en underbar dag!

torsdag 22 mars 2012

Blåbär- och Hallonsmoothie


När man har dålig matlust, i princip ingen alls, så är det lätt att få exakt det man önskar, det blir på något märkligt vis så att alla blir lyckliga bara man sväljer något. Dagens högsta önskan var smoothie och det blev en yoghurtbaserad variant med blåbär, hallon, avocado samt en liten gnutta limejuice, och den avnjöts naturligtvis ute i solen.

Sysselsatt i stillhet

Min dator är ockuperad av Yngste, som fina A frenetiskt arbetar för att hålla sysselsatt men ändå i stillhet. Än så länge går det finemang! För gott resultat är det dock väldigt bra att vi är två lektanter, som kan bytas av. Vetskapen om att han får leka lite när de andra barnen kommer från skolan hjälper även den till att öka stillhetsmotivationen en aning. Eventuellt, om vi är riktigt modiga, vågar vi oss ut på en liten Tussilagoexpedition framåt dagen. Vädret är ju väldigt lockande för både starka och svaga.

onsdag 21 mars 2012

Tacksam

Allt vi gått igenom den senaste veckan, den längsta veckan i mitt liv, har fört med sig det goda att vi som familj känt oss så omslutna av kärlek. Kärlek ifrån släkt, vänner, församling, släktens vänner, bloggkamrater... Underbara människor som bett för gossen och för oss, som tagit ledigt för att hjälpa oss, som skickat omtänksamma meddelanden och ringt, som kommit med mat till sjukhuset och hem, som kommit med fika, med böcker, choklad och på annat sätt visat oss omtanke.

Allt detta stöd har skapat solsken i mörkret, bidragit till att vi orkat igenom. Och nu när vi står på andra sidan, när pojken mår allt bättre för varje passerad timma, så är jag så tacksam till er alla som bryr er om oss.

En stor varm kram vill jag ge till er!!!!
TACK!

Bullar


Det enda den lille konvalescenten idag kunde tänkas vara sugen på var bullar. Och oturligt nog var frysen alldeles tom på just detta så vi fick till att baka. Väl färdiggräddade bullades de upp ute i den härliga solen, dit en stor skara kompisar från grannskapet anslöt. Livet kanske håller på att bli normalt och det njuter jag av.


Nu ska jag återigen hämta in min lilla rymling från studsmattan. Han vägrar inse att det är en allt för krävande sysselsättning och har smitit dit några gånger tidigare. Jag väljer att se det som ett friskhetstecken.

tisdag 20 mars 2012

Utskriven!!!

Tack Jesus min pojke är hemma och vid liv!!!!

Alla värden var bra idag, han orkar allt mer, även om trappan fortfarande är honom övermäktig, busglittret i de vackra blå ögonen är tillbaka och han blev utskriven från sjukhuset runt ettiden. Kan man bli lyckligare över livet än vad jag är nu? Kanske, men jag tror inte det. Min familj är fulltalig och kommer så förbli.

Vi fick besöka intensiven innan vi åkte hem. Det var en lite märklig upplevelse för gossen. En massa människor som "kände" honom, brydde sig om honom, fast han inte visste vem de var. Respiratorn ryggade han inför medan Bronkoskopet var jättespännande.

måndag 19 mars 2012

Nattpermission!

Nattpermission!
Lycka blandat med lite rädsla, men mest lycka och lättnad!

Nattamat

"Det finns faktiskt bra saker med att vara på sjukhus": sade gossen när han vaknade klockan tolv på natten och meddelade att han var hungrig, varpå alla i hans omgivning jublade och tog fram vad helst han önskade.

söndag 18 mars 2012

Bättre

Efter en förhållandevis pigg dag innehållande en del konversation, spel och film, med ett kraftigt blodtrycksfall som mörkaste molnet på himlen och paket ifrån mormor och ett gigantiskt Kinderägg från brorsorna som hans solstrålar, sover nu mitt solsken.

lördag 17 mars 2012

Hemmamys

Ikväll är maken på sjukhuset och jag är hemma för första gången sedan i tisdags. Det känns längre än fyra dygn sedan, mer som fyra veckor.

Denna afton ägnades helt och fullt åt de två hemmavarande gossarna. På deras önskan köpte vi ett pizzakit och gjorde pizza. Men så önskade de godis och påskmust och tuggummi och skumtoppar och vindruvor och ost och...

Och jag köpte det!

Kan det måhända vara det lite dåliga mammasamvetet som gjorde sig hört? Jag vet, de blir väl omhändertagna och jag hade inte kunnat göra på något annat vis, men ändå. Men nu har vi tagit igen en del i alla fall och i natt sover de över hos mig, alla i samma rum, med småprat tills vi slocknar.

Har även fått rapport från sjukhuset att eftermiddagen varit lite kämpig den med, men med lite längre vakna stunder. Dessutom spydde han ned hela sängen med slem, vilket är en fantastiskt god nyhet då det är så oerhört mycket bättre med slem i sängen än i lungorna och det hitintills gjort så ont att hosta upp det att han helst låtit bli.

Dagsrapport

Nu har vi en resa framför oss innan gossen är återställd. Men det går stadigt åt rätt håll. Magen börjar komma igång och han har orkat se på film i 10 minuter och blåsa kalastuta tre gånger. Vardera krävde övningarna dock stor ansträngning och vila efteråt. Snart blir det skiftbyte och pappa tar över sjukhusvården.

Kämpig natt

Inatt har vi sovit många gånger. Det är jobbigt att vara i den lilla kroppen. Men han kämpar tappert på. Hans vilja syns allt mer och han vägrar gå med på vissa saker. En del blir som han vill och annat, när han inser att det är nödvändigt, tar han sig verkligen samma och gör det som krävs. Jag är imponerad av honom. För det är inte lätt att göra, när allt känns konstigt, huden gör ont, kroppen skakar och man måste lova att kissa i en flaska om katetern ska tas bort.


fredag 16 mars 2012

Denna dag, en segerdag!

Idag har allt gått åt rätt håll och det har skett så snabbt att jag har svårt att hänga med men jag är LYCKLIG!

Det är nu så bra att vi är flyttade från intensiven till barnavdelningen. Antalet läkemedel är minskade. Behovet av syrgas är lägre. Gossen är naturligtvis trött och medtagen men han kommunicerar emellanåt via nickar och svaga skakningar på huvudet.

Tack för era böner, tankar, omsorger, erbjudanden om hjälp, uppmuntrande SMS, meddelanden och kommentarer!
Vi har inte riktigt haft krafter eller tid att svara er alla men det värmer verkligen och vi känner oss omslutna av kärlek.
Så återigen stort TACK till er alla!

Steg åt rätt håll

Ett jättesteg åt rätt håll: Han har kopplats ifrån respiratorn och får nu hjälp av mask istället. Håller på att vakna till.

Dagens

Gossens tillstånd är fortsatt stabilare, färre dippar av olika värden och ett snittillstånd som fortsätter att långsamt förbättras.
Han har fått några diagnoser fastställda och några kvarstår. Han har Parainfluensa, lunginflammation och blodförgiftning mm.
Jag är tacksam till Gud för att min pojke lever! Och till sjukvården som tar hand om honom på ett fantastisk sätt.

torsdag 15 mars 2012

Fortsatt orolig

Efter ett turbulent dygn har natten varit stabil för gossen. Dock fortfarande nedsövd och kopplad till respirator.

onsdag 14 mars 2012

Orolig

Plötsligt vänds livet fullkomligt upp och ned. Igår en pigg pojke med lite feber och hosta. Idag ligger han i respirator.
Modershjärtat blöder.

tisdag 13 mars 2012

Krukor av tidningspapper

Då de miniväxthus jag efter viss ansträngning lyckades lokalisera var i ett sådant skick att jag inte kan tyda vad de senast använts till, dock kan jag sluta mig till att det då inte var odling,



så fick jag ta tag i saken och göra egna miniväxthus. 
Jag visade i ett tidigare inlägg bilder på några tidningspapperskrukor som jag sedan fått lite frågor om hur man gör. Och eftersom det är så roligt att få frågor på något så kanske jag överreagerade en aning men här kommer nu en hel rad med bilder på hur jag gjort dessa. 


Mittarket i en tidning rivs försiktig loss


Och viks dubbelt, nu är det alltså fyra blad tjockt.


Sedan rullas pappret stramt runt en liten petflaska, eller dylikt, med den vikna kanten uppåt och ca tre centimeter av den andra sidan nedanför flaskans kant.


När hela pappret är rullat vikes botten in med början vid skarven


För att sedan fortsätta vikandet runt om hela bottnen och slutligen trycka in botten en liten aning för en slags låsning.


Därefter ställde jag krukorna i en övergiven lekback från IKEA.
Fyllde krukorna med två tredjedelar plantjord och en tredjedel såjord överst, i hopp om att slippa plantera om de små plantorna när fröna kommit så långt.


Sedan fick fröna komma på plats i jorden.
Backarna plastde jag över med gladpack
Och de placerades bakom mormorsoffans höga rygg där de nu står lite gömda i väntan på grodd.

Ambivalens inför Rödspättan

Ända sedan vi besökte Oceanum i Danmark, och där fick veta att Rödspättan ser ut som en "vanlig" fisk som ung för att sedan sakta omvandlas till en plattfisk, bland annat via att det ena ögat sakta förflyttar sig från ena sidan till den andra, så båda är på samma sida dock oftast inte särskilt symmetriskt placerade, har jag haft lite svårt för just rödspätta. Jag vet att det är fånigt, fånigt att låta helt irrelevanta fakta påverka mina känslor för en god fisk, men jag jobbar emot det. Och det enklaste sättet att tillaga rödspätta, och för övrigt de flesta fiskar, på är i min mening att panera dem lätt, först i ett uppvispat ägg och sedan ned i ströbröd blandat med salt och peppar för att sedan steka den i mycket smör, på medelvärme.


Att sedan servera dem med kokt potatis, lättkokta grönsaker och en kall sås, i detta fall gjorde jag en Remouladsås.
Snabbt och gott (om jag undviker att tänka på ögat)!

Frukostmys

Att bulla upp mysfrukost åt familjen för att finna dem upptagna på olika håll, helt ovilliga att släppa det de har för händerna för tillfället är lite snopet. Så jag fick mysa i min ensamhet en stund. Men de trillade in i köket en efter en, allt eftersom och i samma takt som antalet ökade, ökade också graden av mys.


måndag 12 mars 2012

Val av fokus

En del av mitt kök ser just nu ut så här:


Och en annan så här:


Jag tror jag börjar med att fokusera på den första delen tillsammans med en kopp kaffe, för att på så sätt samla kraft till att fokusera på den andra.

Paketbestyr

Yngste ska på kalas idag. Och har med stor iver och lika stor beslutsamhet valt papper, snören, tejp för att slå in paketet själv.


Klara, färdig gå!


Hans små, söta, lite knubbiga femårshänder jobbar på ordentligt, sträcker sig så långt de kan och så... så går det.


Frystejp är hans enda alternativa val på tejpfronten. Den vanliga är allt för ohanterlig.


Krullningen får modern bistå med, men lägga snören på plats får hon inte.


Klart!