Bokslukare

Ser, genom köksfönstret, några grannbarn komma busandes i snön, på sin väg från skolbussen. Mitt i klungan går en 11-årig flicka läsandes en bok, helt omedveten om de övrigas stojande runt omkring. Plötsligt stannar hon, mitt på vägen, de andra skingras åt olika håll, men det verkar som om stycket är extra spännande och att hon vill dra ut lite till på tiden, lite till innan hon ska kliva in genom dörren där hemma. Jag ler vid min kaffekopp och minns, minns en tid för länge sedan, minns en annan flicka, en flicka som var jag och som en period, en ganska lång period, särskilt om man frågar min mor, levde för de böcker som gick att komma över. Stunderna där emellan var bara en transportsträcka och det var själva  läsandet som var livet.

Det händer att dessa båda flickor möts, här inne i mitt hus, och åldersskillnaden till trots uppstår en enhet, ett samförstånd, en gemenskap i kärleken till böckerna och upplevelserna omkring detta magiska tillstånd som vetarna lite tråkigt betecknar "bokslukaråldern".