Orättvis skola?
Rättvis skola?
Vems ansvar är det att barnen lär sig det de kommer att behöva i livet, det de mår bra av?
Självklart skolans!
Självklart föräldrarnas!
Självklart elevens!
Debatten pågår förfullt i media och här hemma står vi inför två skolval. Det ena känns lätt men ändå inte enkelt, det andra känns så svårt att jag våndas, i hemlighet.
Skola som institution är i min mening en ganska märklig företeelse. Det kan va´så bra, det kan va´så förfärligt, för att citera Winnerbäck. Att vara tvungen att spendera dagens största del tillsammans med människor du inte valt, på en plats där maktfördelingen är så ojämn och slumpmässig, och där din inlärning i hög grad påverkas av omgivningen men resultatet endast tillskrivs individen. Dit ska jag skicka de käraste jag har, långt bortom min kontroll, långt från mitt skydd. Där ska de få ta ytterligare steg på sin självständighetsväg och det jag kan göra är att önska dem all framgång och stötta på alla sätt det är möjligt hemifrån. Så nu gäller det att välja rätt skola, en skola där de får känna sig trygga, där de få utvecklas efter sin egen maximala förmåga och där de kan trivas.
Ett högstadium och en förskoleklass.
För vi kommer att välja, rättvist eller orättvist, så vill jag göra mitt yttersta för att ge mina barn en trygg och trivsam vardag, som genererar de bästa möjligheterna att kunna välja riktning i livet, en möjlighet att kunna välja en sysselsättning som de ska uppleva meningsfull, som leder till att så få dörrar det bara går ska vara stängda för dem. Om det är orättvist så kan jag inget annat än önska att alla föräldrar gjorde sammalunda för att på så vis öka rättvisan. Hur den unge har det i skolan påverkar så mycket, nu och i det framtida livet, så utmaningen att hitta en specifik skola som, så långt det är möjligt, passar det specifika barnets behov är värt en hel del möda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!